Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksången. Men häröver klagade trivialskolan och fick rätt; så vida
pengarna ej godvilligt överlämnades till trivialskolan, skulle de
uttagas av slottskansliet. Å den andra sidan besvärade sig rektor
för Jakobs skola över, att hans kollega i Klara »borttagit ett lik
från vår skola, låtande oss likväl med vår skola förrätta sången;
men pengarna tog han mot» — 23 daler 16 öre.
För undervisningens gång voro dylika avbrott mindre
förmånliga, särskilt som den tidens gästfrihet fordrade, att alla
begravningsgästerna, även liksångarna, inbjödos i sorgehuset till det rundliga
gravöl, som där firades. Kyrkoherden Hauswolff anmärkte också
1761, att gossarna esomoftast togo sig mer till bästa, än de
förmådde tåla, både av öl och brännvin. Men han gick icke så långt,
att han därför yrkade på sedens avskaffande, utan blott på att den
beskänkte ej skulle få vara med om nästa gravöl. Vad själva
priset beträffar, reglerades det så, att var gosse fick tre skilling
för sin liksång.
Privata informatorer.
Dessa förhållanden — den dåliga, opraktiska undervisningen och
tiggeriet — medförde, att alla, som hade råd, föredrogo att skaffa
sig informatorer för sina barn, och detta motverkade i icke ringa
mån det oefterrättliga i 1724 års skolordning. Ty en informator
var ju ej bunden av denna, utan kunde taga hänsyn till det
praktiska livets krav. 1700-talets undervisning får därför ej bedömas
blott efter denna skolordning, ty i själva verket var den vida
bättre. Redan i slutet av 1600-talet överflödade Stockholm av
privata informatorer, av vilka några läste med flera gossar
från familjer, som slagit sig samman om en informator. Andra
hade verkliga privatskolor. Redan 1657 yrkade ärkebiskopen
på, »att man skulle fördriva de många drunsar, som ligga och
præceptorera i staden och gå för lik». Men det hjälpte ej, utan
i stället ökades antalet. 1695 funnos i staden 170 privata
præceptorer, och 1703 uppräknas ej mindre än aderton privatskolor,
som höllos av tyskar. I en av dessa undervisades sju flickor och
femton gossar. En annan tysk hade 1711 ända till 47 elever, en
svensk student 20 o. s. v. 1728 var antalet privatlärare 124 och
hade fyra år senare stigit till 177. Då man därmed jämför det
ringa lärjungeantalet i de offentliga skolorna — 1702 161 i trivial-
skolan — kommer man onekligen till det resultatet, att majoriteten
av huvudstadens barn åtnjöt en av skolordningen oberoende privat
undervisning.
Primärundervisning vid universiteten.
Men denna privata skolundervisning fortsattes i själva verket
också vid universiteten. Ty såsom jag i föregående del utvecklat,
voro dessa vida mindre universitet i vår tids mening än stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0030.html
