Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Uppsala. Dit åtföljdes han av sin informator, docenten
Brändström, sedan professor i astronomi, en lärd och allvarlig man.
Brändström hade — berättar Beskow — med min far
överenskommit, att min bror och jag skulle få begagna särskilda
lärare i alla ämnen och att han endast skulle »föra oss an»,
som det hette. Dessa privatlektioner fingo de av docenter och
professorer, och — fortsätter Beskow — då Brändström skrev en
ful stil, så erhöllo vi en särskild lärare i skönskrivning, docenten
Edfelt. I pianospelning fingo de båda gossarna undervisning av
ingen mindre än Geijer, som då visserligen ännu ej var professor.
Det, som här slår oss, är, att en docent undervisar en liten tio
års gosse i välskrivning, att Geijer ger pianolektioner och att
professorer och docenter ej draga sig för den mest elementära
undervisning. Men systemet var ekonomiskt till stor fördel för lärarna.
Den tidens studenter voro i regeln mycket fattiga och stipendierna
få och obetydliga. Enda sättet för en student att draga sig fram
under studietiden var därför en informatorsplats, helst en s. k.
akademisk kondition. Men även för professorerna voro dessa
privatlektioner ekonomiskt nödvändiga. Lönerna voro då icke tillmätta
som nu, utan meningen var, att lärarna — liksom i Tyskland till
för kort tid sedan — skulle huvudsakligen existera på s. k.
»Kollegiengeld». För att draga sig fram måste professorerna därför
giva privat undervisning, och för de flesta gick det icke ändå.
Undantager man Ihre och Linné, levde nästan alla
Uppsalaprofessorerna i ren misär, och i sin självbiografi skriver Gyllenborg, att det
i Uppsala knappt fanns ett enda professorshus utom Ihres, »där en
yngling kunde eller ville umgås». Och dock gåvo professorerna
en privat undervisning, som synes överstiga gränsen för mänsklig
arbetsförmåga. Celsius undervisade sex timmar dagligen, Linné
gav — utom de offentliga föreläsningarna — dagligen fyra kollegier,
filosofen Wallerius undervisade åtta till tio timmar om dagen, hans bror
kemisten fem timmar, och en vetenskaplig storman som Torbern
Bergman fick för sitt uppehälle dagligen giva sju till åtta timmars kollegier.
För vetenskapen var ju detta system till ytterlighet skadligt, men
för de minderåriga skolpiltar, som skickades till universitetet, var det
mycket fördelaktigt. De kunde studera vilka ämnen de ville, och
ofta valdes just sådana, som icke hade någon plats på skolschemat,
ehuru nästan alla voro ense om, att de voro de viktigaste. Jag
behöver blott erinra därom, att så gott som alla studenter deltogo
i någon av Linnés föreläsningskurser i olika naturvetenskaper, ehuru
Linné var lärare inom den medicinska fakulteten, dit endast få
studenter hörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
