Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademier och vittra sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
juli, då en ledamot alltid genom ett tal skulle giva uttryck åt »den
underdåniga erkänsla, akademien Hennes Majestät Drottningen
skyldig är». Hon utsåg själv medlemmarna, bekostade prisen, utnämnde
direktör och sekreterare, och det var i hennes bibliotek, som
akademien sammanträdde. En dylik hovcirkel kan aldrig bliva populär
hos den stora allmänheten. Och därtill kom, att den vittra smak,
för vilken akademien skulle arbeta, ännu hos publiken ej kunde
påräkna samma intresse som Vetenskapsakademiens »rön» om lämplig
gödsel, gärdesgårdar o. d. Första kapitlet i akademiens saga blev
ej heller långt. Tre år efter stiftandet inträffade den misslyckade
revolutionen 1756, och då upplöstes Lovisa Ulrikas vittra hovcirkel.
Efter statskuppen 1772 återupplivades väl Vitterhetsakademien, men
med en i viss mån förändrad karaktär och med en ny uppsättning
av medlemmar. Dess följande verksamhet faller därför utanför den
period, med vilken vi nu sysselsätta oss.
Kaffehusen.
För frihetstidens kultur i det hela fick den aristokratiska
Vitterhetsakademien knappast någon betydelse, och den gryende esteticism,
för vilken den var ett uttryck, sökte sig i stället andra, mera
demokratiska former, ibland med, ibland utan framgång. I utlandet, både
i England och i Frankrike, hade de nya kaffehusen fått en icke
ringa betydelse, både politiskt och litterärt. Det var på Wills’
kaffehus, som Steele, Addison, Swift och deras vänner samlades,
och det var från detta, som den litterära parollen för dagen utgick.
Nästan samtidigt uppstodo dylika litterära kaféer i Paris, och jag kan
här anföra ett yttrande, som Berch har om dem. Han var nämligen
på 1730-talet i Paris. Sedan han talat om komedierna, övergår han
till kaféerna. Där — säger han - »fela aldrig abbéer och små mästare
som resonera över komedierna och veta giva besked om auktoren.
Deras raisonnements äro ofta av god goût.» Särskilt besökt var Café
Gradot vid Pont Neuf, ty där »finner man alltid näst före måltiden den
blinde M. de la Motte och en corona eruditorum omkring honom».
I Stockholm däremot hade kaffehusen knappast någon litterär
karaktär. Skall man tro Dalins Argus, voro de snarast samlingsplatser för
stadens sprättar, åtminstone det förnämsta av dem, nämligen
Guillemots. Möjligen blevo kaffehusen sedermera mera litterärt
intresserade. I det 1750 tryckta företalet till Qwinligit tankespel talar fru
Nordenflycht om den kritik, för vilken hennes diktsamling kunde
utsättas av »antingen okunniga eller avundsjuka eller ock halvlärda
kaffehus-domare». Men näppeligen har man rätt att härifrån sluta
till några vittra diskurser på kaffehusen. Någon betydelse för
litteraturen hade de svenska kaffehusen knappast. I Paris hade för övrigt
det litterära kaféet redan vid denna tid fått en medtävlare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0067.html
