Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademier och vittra sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den krets, som skulle bevara dessa hemligheter, blev emellertid
allt talrikare. Redan 1769 funnos 150 medlemmar, och på
1780-talet hade man hunnit till över 500. Styrelsesättet var ingalunda
demokratiskt, utan ordens angelägenheter avgjordes tidigast av de
fem stiftarna, som bildade den s. k. styrande areopagen. Men denna
biträddes — tydligen för de rent litterära uppgifterna — till en
början av en »hemlig areopag» naturligtvis också bestående av fem
medlemmar (Gyllenborg, Creutz[1], Axel Gabriel Leijonhufvud, Ferrner
och Bjerkén). Dessa voro för samhällets övriga ledamöter obekanta,
och först 1769 »gåvo sig dessa dittills obekanta ledamöter för
sällskapet allmänneligen tillkänna», varefter de ingingo i den styrande
areopagen. Sedan omtalas även andra areopager: den stora
areopagen, den vittra och den musikaliska.
Själva sammankomsterna voro högtidliga och allvarsamma. Vid
dem utfördes musikstycken och upplästes dikter — så föredrog
sedan Kellgren där flera av sina mest bekanta. När någon medlem
avlidit, hölls under stor ståt en parentation över honom, och en
dylik skildras av den brevskrivare, som jag nyss citerat.
Parentationen hölls av Rosenstein över kanslirådet Bjerkén. Där var,
berättar brevskrivaren, en vacker musik med verser av Kellgren. Salen
föreställde ett egyptiskt mausolé med Bjerkéns vapen. Rummet var
svartklätt med festoner av silverskir i fonden. När allt var i
ordning, började akten med ett kort tal av befallande styresmannen,
varefter tredje graden eller Apollinis söner gingo ut för att invitera
högsta graden, som hade samlats i ett annat rum. Därefter kommo
kommendörerna i procession in i stora sorgerummet, bärande
Bjerkéns ordensdekorationer på ett hyende samt en orangefärgad
hatt, som är styrande areopagens tecken. Alla dessa saker lades
vid foten av mausoléet, varefter kommendörerna och de andra
graderna intogo sina platser, allt under musik. En helig tystnad
uppstod under en stund, och därefter började parentationen, som
varade i väl tre kvarts timme.
Dylika fester förekommo ofta, men efter dem följde vanligen ett
glatt symposium. En supé framdukades, och efter den samlades
man kring de fyllda bålarna, vid vilka Elis Schröderheim med sin
uppövade talang förde ordet. För övrigt framträdde sällskapet även
inför den stora allmänheten. Icke sällan gav det offentliga konserter
på Riddarhuset, som var den tidens vanliga konsertsalong, vidare
utlyste sällskapet offentliga tävlingar i vitterheten, och det var just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
