Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Censuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boktryckarna försiktiga. »Tryck är ju intet annat än ett sätt att
frånvarande sprida sina tankar till flera. Att av människor vänta
ett så fullkomligt yttrande, att det ej tål motsägelser och ändring,
är alldeles fåfängt. Är yttrandet orimligt, så finnas de snart, som
vederlägga det. Är det byggt på sanning, så står det
oövervinneligt, och ingen fästning kan prisas högre än den, som uthärdat de
svåraste belägringar». Memorialet mynnar därför ut i ett yrkande
på fullständig tryckfrihet och censurens bibehållande blott i vad
som rörer »grunderna i religion och gudaläran» ; dylika skrifter
skulle granskas av den teologiska fakulteten eller någon lärd
teolog och på dennes ansvar tryckas. Vidare skulle »allt, som stöter
vår regements-konstitution i så måtto, att det befordrar den
avsvurna suveräniteten och skadliga aristokratien, vid 1,000 daler smt.
vite vara förbjudet». Samma straff skulle ock drabba den, som
»angriper personer och kränker dygd och goda seder».
För frågans behandling tillsatte den s. k. stora deputationen ett
särskilt utskott, i vilket Chydenius fick plats och där han under
heta debatter energiskt försvarade sitt förslag. Oppositionen var
ganska skarp, och Oelreich, vilken såsom sakkunnig hördes av
utskottet, gjorde allt vad han kunde för att bevisa censorsämbetets
nödvändighet. Enligt hans mening ålåg det censor icke blott »att
i det nogaste besörja en likhet över allt uti själva ortografien eller
stavningssättet», utan även »att utgiva ämnen till utarbetning samt
efter beskaffenhet och omständigheter därvid välja snillen». Censor
— yttrade han — »såsom den där bäst vore i stånd att uppsöka
och odla skribenter, skulle äga att leda dem in uppå viktiga och
nyttiga ämnen till utarbetning, men däremot oförmärkt draga dem
ifrån sådana, som på viss tid och vid vissa ömma konjunkturer ej
kunna tåla att vidröras». Enligt Oelreich skulle censor således vara
ett slags överskolmästare för litteraturen: han skulle först bestämma,
vad en författare skulle välja för ämne, och sedan skulle han rätta
uttryck och stavning i dennes scriptum. Chydenius hade ej svårt
att gendriva honom. Han ansåg »föga makt ligga uppå den skillnad,
som i stavningen kan förekomma, synnerligen då ej heller uti de
hittills utgivna arbeten någon rätt ackurat stavningslikhet stode att
igenfinna». Vidare trodde han, att de ämnen, som en författare av
egen drift valde att skriva om, skulle »bliva vida bättre avhandlade,
än om censor skulle sådana till utarbetning utdela». Med all aktning
för Oelreichs personliga egenskaper måste han därför hålla på, att
censorsämbetet upphörde på samma gång som tryckfrihet
infördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
