Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orådet före att där ställa till en bal. Damerna voro från Stockholms
mera lätta värld, och över denna skandal kastade sig nu Rothman
med förtjusning. Han berättar, att »Hasenskräck» (lagman
Hasenkampff) och en mängd gardesofficerare där supit tillsammans med
»lilla Duvan, Lärkan, lilla Lammet eller Kalvsteken» — de
ifrågavarande damernas noms de guerre. Tack vare Rothmans artiklar
blev det verkligen kanslirätt om saken, men den enda åtgärd, som
vidtogs, var, att vaktmästaren avskedades.
Det skandalösa i Rothmans blad gjorde emellertid, att boktryckaren,
C. Stolpe, efter elva nummer vägrade att fortsätta tryckningen; en
annan boktryckare, C. Lange, slutade efter fyra nummer, och det
såg således ut, som om Rothman skulle bliva bojkottad av
Stockholms boktryckare. Men då ålades den kungl. boktryckaren av
höga vederbörande att trycka bladet, som nu utkom till årets slut,
varefter Rothman rymde. Att hans tidning var mycket läst, intygas
av den mängd med följdskrifter för och emot den, som utkommo.
Då den stod på regeringens sida, undgick den åtal, och
tryckfrihetsförordningens stadgande: »skriver någon smädeskrift eller det
eljes skymfligt och förklenligt är mot rikets ämbetsmän eller någon
annan medborgare, plikte efter allmän lag» — detta stadgande
visade sig i praktiken tämligen maktlöst, bl. a. även därför att man
redan från början upptäckt, att man kunde skaffa sig »ansvaringar».
Ett exempel. 1771 utkom en flygskrift: Den ofrälse soldaten eller
en gammal underofficerares svar till sin brorson om soldatlefnaden
— utan tvivel en av de farligaste agitationsskrifter, som under
denna tid publicerats, enär dess syfte var att undergräva disciplinen
hos manskapet och upphetsa detta mot befälet. Skriften hade
tryckts hos Wennberg och Nordström, och då den blev föremål
för åtal, företedde de författarens namnsedel. När nu den uppgivne
författaren, en fyrverkare Fucks, förekallades, uppgav han, att han
blivit narrad av en ryttmästare Klefberg. På dennes uppmaning
hade han gått till Wennberg. Sedan Klefberg »då föreställt Fucks,
om han icke ville mot ett hundrade plåtars vedergällning skriva och
underteckna ovannämnda försäkran att vara auktor till berörda tryckta
skrift, som för honom då blivit uppvist, så hade Fucks i avseende på
sitt torftiga tillstånd samt tryckande behov av penningar samma
försäkran utan vidare betänkande skrivit och undertecknat, emot det att
han av en därvarande okänd man, liten till växten och koppärrig i
ansiktet samt klädd i en grå överrock, undfått etthundrade plåtar, därav
Fucks ryttmästaren Klefberg sjutton plåtar skall meddelt». Jag kan
tillägga, att man sedan fick tag på den verklige författaren, en f. d.
underofficer L. A. Chierlin, men att denne till sist blev av hovrätten frikänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
