- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
84

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konkurrenter hade uppstått, och 1751 slutade man det hela med
den femte och sista volymen, som omfattade åren 1744—1750. I
denna hade redan anmälningarna upphört och ersatts av
avhandlingar; ett försök, man gjort att i en mera modern form återupptaga
den ursprungliga planen, hade då redan misslyckats. 1742 hade
nämligen Vetenskapssocieteten börjat utgiva en svensk månadsskrift
av samma art som Acta ursprungligen varit. Den hette Tidningar
om the lärdas arbeten. Redaktör var den unge Olof Celsius d. y.,
och förläggare var Russworms efterträdare Kiesewetter. Innehållet
utgjordes utom av kortfattade akademiska notiser blott av
anmälningar, d. v. s. referat av nyutkomna svenska arbeten, och som
språket visar avsedda för endast en svensk publik. Men tidskriften
gick tydligen icke och upphörde redan med första året. Orsaken
till dess ringa popularitet torde hava varit, att den ställde sig för
dyr. Men något bidrog väl ock, att den framträdde såsom ett
universitetsorgan, och universiteten stodo nu illa till boks i
huvudstaden. Att Celsius tydligen intresserade sig mera för
skönlitteraturen än för naturvetenskapen, som ännu tilldrog sig det största
intresset, var nog heller ej till tidskriftens bästa, och några mycket
svaga försök till ett visst klander av ett par recenserade arbeten
upptogos ej med välvilja.

Lärda tidningar.



Planen lades dock icke åsido. I slutet av 1744 inlät
Vetenskapssocieteten sig nämligen i underhandlingar med Sveriges dåvarande
mest betydande förläggare, Lars Salvius i Stockholm, och han vågade
sig på förlaget. Visserligen synes han ej hava betalat något för det,
men å den andra sidan fick han heller ingen hjälp från societeten,
utan redigerade sin tidning själv. Med andra ord: Uppsala avsattes
och Stockholm trädde i dess ställe. Så utkommo i början av 1745
Lärda tidningar, först en gång i veckan, från 1748 två gånger, och
fortgingo ända till 1773 d. v. s. till Salvius’ död. Innehållet utgöres
till den ojämförligt största delen av referat av nyutkommen svensk
litteratur, och Salvius’ tidning kan alls icke betraktas såsom ett kritiskt
organ i vår mening, ty något klander förekommer här nästan aldrig,
utan blott en redogörelse för innehållet i den anmälda boken. Dess
syfte var ej heller att bedöma litteraturen utan att fästa allmänhetens
uppmärksamhet på denna, och detta mera blygsamma syfte kan
Salvius även sägas hava nått, ty till en väsentlig del tack vare honom
utvecklades bokmarknaden oerhört under dessa år. Att med
sakkunskap bedöma alla arbeten, som här recenserades, torde ock hava
varit omöjligt för en enda person, ty de föllo inom alla vetenskaper
samt dessutom inom politiken och skönlitteraturen. Visserligen hade
Salvius en tid en medhjälpare, Samuel Loenbom, som han avlönade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free