Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Författarhonoraren.
Att författarhonorar utgått redan under 1600-talet, är troligt, men
dels tyckas de sällan hava förekommit, dels voro de då helt visst
ytterst obetydliga. I stället fick en författare fortfarande genom
dedikationer söka skaffa sig ett honorar; i någon mån fortlevde detta
bruk ännu under frihetstiden, och i ett kontrakt, som 1740 avslöts
rörande Det i flor stående Stockholm, som dedicerades till
drottningen och magistraten i Stockholm, förbehöll sig författaren att få
behålla den »äreskänk», med vilken dedikationen eventuellt komme
att honoreras. Det vanligaste sättet mot 1600-talets slut att betala
en författare var dock, såsom vi minnas, att giva honom ett visst
antal friexemplar, som han sedan själv fick föryttra eller skänka
bort — i så fall nog med tanke på en gengåva. Under förra delen
av 1700-talet voro dylika författarhonorar fortfarande de kanske
vanligaste. För sin Qwinnospegel hade Kolmodin betingat sig 50
friexemplar, samma antal fick Svedberg för sin svenska grammatik,
och för den tredje delen av Lagerbrings historia gav förläggaren
(1777) hundra friexemplar. Vid sidan av denna princip började så
småningom en annan — den kontanta betalningen — att göra sig
gällande, så att förläggaren betalade en viss summa antingen per
ark eller för hela arbetet (egentligen för privilegiet). Därmed tyckes
han ock hava förvärvat sig rätt att bestämma upplagans storlek. I
bland kunde bestämmelserna vara ganska komplicerade. För det
nyss omtalade arbetet Det i flor stående Stockholm, som av
författaren skrivits på tyska, skulle förläggaren, Horrn, betala 36 daler
kpt. för privilegiet, 12 daler per ark i författarhonorar, dessutom 6
daler per ark i översättararvode, inalles 36 daler för
korrekturläsningen, samt slutligen skänka författaren 12 friexemplar samt några
andra på Horrns förlag utgivna arbeten; om överenskommelsen rörande
dedikationen har jag redan talat. För Tunelds bekanta geografi,
som utgick i icke mindre än sju upplagor, av vilka åtminstone de
äldre trycktes i 2,000 exemplar, betalade förläggaren 600 daler kpt.
per upplaga. Under den första tiden honorerades nog religiös
litteratur fortfarande bäst, och Sylwan berättar, att domprosten Bælter
fått 18 daler kpt. per ark för ett dylikt populärt arbete. Men med
uppbyggelselitteraturen började naturvetenskaperna snart att tävla.
Redan 1745 fick Linné av Salvius 18 daler kpt. per ark för Flora
svecica och 1757 ej mindre än 50 daler för den fjärde upplagan av
Systema naturæ. För Vetenskapsakademiens Handlingar betalade
Salvius, som var den frikostigaste förläggaren, såsom vi minnas ända
till 100 daler. Och med hänsyn till avsättningen i utlandet kunde
han ge ganska höga honorar även åt andra på latin skrivande
författare; så fick filosofen Wallerius 12 daler kpt. per ark för några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0147.html
