Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia och fornforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ord byta sig i allehanda skepnader». Han lät nu dyrka sig
som gud och kallade sig Odin. Den gamla gudaläran »ändrade
han på varjehanda sätt med dikter och egna påfund, instiftandes
nya offerseder och högtider». Och så tillfogar Dalin en moralisk
reflexion: »Vidskepelsen förfäktas i världen med större häftighet
än sanningen, emedan hon i sig själv ej äger så mycken övertygelse,
och man har sett martyrer i vantron ävensom i himlaläran». Lika
oförstående står han inför medeltidens katolicism.
Rationalismen var emellertid icke blott ett hinder för en kritisk
värdesättning och uppfattning av källorna. Den låg ock i vägen
för en historisk människoskildring. Forntidens personligheter
uppfattades såsom samtidens; att man för tusen år sedan såg världen
med andra ögon än på 1700-talet, kunde Dalin och hans samtid
aldrig rätt förstå. Historisk färg saknas därför alldeles.
Karaktärsteckningen är abstrakt, utan all rikare nyansering, och i grunden
är Dalins historia fortfarande en krönika, som relaterar en mängd
med händelser, men som ej visar oss en historisk utveckling.
Medan Dalin arbetade på sitt stora verk, utgåvos emellertid i
Frankrike några arbeten, som blevo epokgörande för den europeiska
historieskrivningen: Montesquieus Esprit des lois (1748) och
Voltaires Essai sur les mœurs (1756). Det senare var ett försök till
en allmän kulturhistoria, men av detta kunde Dalin först för den
tredje delen draga någon fördel. En ofta citerad och väl skriven
skildring av levnadssättet på Gustav Vasas tid beror nog, såsom
man påpekat, på intryck från Voltaires Essai, men i det hela var
Dalin oberörd av denna. Ännu mera betydande var Montesquieus
Esprit des lois, vari han opponerar mot den dittills gängse åsikten,
att ett folk fått sina lagar av någon vis lagstiftare. Lagarna äro i
stället ett uttryck för folkets uppfattning av tillvaron, och ur detta
i skrift ej fixerade rättsmedvetande har den positiva rätten,
statsformen såväl som den civila lagen, vuxit fram. Folkets naturell,
som kommer fram i den skrivna lagen, är resultatet av en mängd
faktorer, av klimatet, av jordens beskaffenhet o. s. v. För det
senare 1700-talet fick, såsom vi skola se, Montesquieus klimatlära
en mycket stor betydelse, men knappast för Dalin, ehuru denne
1755 översatt eller åtminstone utgivit en översättning av ett annat
av Montesquieus historiska arbeten, Considérations sur les causes
de la grandeur et de la décadence des romains. Någon
genomgående historisk princip såsom hos Montesquieu finner man ej hos
Dalin, även om han naturligtvis ej är blind för klimatets inverkan,
och i företalet till andra bandet citerar han direkt Esprit des lois:
»En kallare himmel, ett rent klimat och väl blandad luft frambringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
