Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre och språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde de rätta äldre läsningar. Till försvar för dessa uppträdde då
(1726) den trofaste rudbeckianen Biörner med den hetsiga
stridsskriften Prodromus tractatuum, vari han bestred Celsierna
upptäckaräran, som enligt hans påstående tillkom Hadorph och
Peringskiöld. Härpå svarade Olof
Celsius med Runæ
Medelpadicæ ab importuna crisi
breviter vindicatæ (1726)
och gick där mycket illa åt
den äldre runforskningen.
Ett exempel kan anföras.
Av Peringskiöld hade,
liksom av Rudbeck, inskriften
på en sten i Södermanland
lästs: Wardi uti tera bina
i Galmarna Sutuma, och
översatts: vårdhållare
(väringar) ute i Tyri stad i
Galileiska havet och
Sodom. Både läsning och
översättning voro, som Celsius visade, alldeles uppåt väggarna, och
stenen uppgav helt enkelt, att de »vordo ute dräpta i Kalmar» —
vad Sutuma varit, vet Celsius ej, blott att det ej betytt »Sodom».[1]
Han påpekar vidare, att dessa runstenar alls ej hade den sagolika
ålder, som rudbeckianerna förmenat (1,000 à 2,000 år före Kristus).
De flesta härröra tydligen från 900- och 1,000-talen e. K., ty
de äro resta över kristna, försedda med korsets tecken och
nämna »Gud och Guds moder». Biörner svarade väl med en
Epistola responsoria (1726), men även denna gång fick han svar
på tal i Olavi Celsii De monumentis quibusdam runicis epistola
(1727). Segern var alldeles klar och obestridlig, och sedan
fortsatte Dalin att med löjets vapen förfölja de överlevande
rudbeckianerna. Men den första och avgörande drabbningen hade stått
mellan Celsius och Biörner.
![]() |
Hälsingerunor. Efter Magnus Celsius, Oreades helsingicæ. 1710. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>