Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ekonomiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteratur: Sätt at igenom politisk arithmetica utröna länders och
rikens hushåldning (1746) och Inledning til almänna hushålningen
(1747), vilken senare lärobok 1763 översattes till tyska för att läggas
till grund för de ekonomiska föreläsningarna vid tyska universitet.
Det förra arbetet avser att framhålla statistikens betydelse för det
ekonomiska livet, ty genom statistiken kan överheten »grunda alla
författningar på handgripliga sanningar och undvika således den
olägenhet att fota verkställigheten på blotta gissningar». I
Inledning söker han att systematiskt framlägga hela den merkantilistiska
teorien. Befolkningsfrågan ställes här såsom vanligt i förgrunden,
och liksom Nordencrantz framhåller Berch fördelen av en talrik
befolkning. En dylik befolkningstäthet tvingar nämligen individerna
till ett intensivt arbete. Likaså ser även han huvudkällan till ett
lands rikedom i handeln, ty varken jordbruket, bergsbruket eller
handaslöjden (manufakturerna) kunna annat än genom handeln
föröka nationalrikedomen. Det är utrikeshandeln — säger han —
»som antingen gör ett land välmående eller fattigt och förtjänar
därför allmänna hushållningens största uppmärksamhet». Genom
inrikeshandeln blir landet varken fattigare eller rikare, och den
åstadkommer »ingen vidare förändring, än att penningar och varor
flyttas ifrån den ene inbyggaren till den andre». Å den andra
sidan fordrar handeln riklig tillgång på manufakturvaror, som kunna
avsättas till utlandet. Alla manufakturer böra därför understödjas,
men är detta icke möjligt, »måste författningarna inrättas efter
graderna av nyttan, som det ena eller andra kan åstadkomma, och då
lyder den allmänna regeln så, att de slags konster och slöjder, som
sysselsätta ett större antal folk, som tillverka oumbärliga varor till
invånarnas behov, som förorsaka en större penningrörelse med mera,
böra mera befrämjas än de, som icke hava dessa egenskaper». Allt
detta bör ordnas av staten, och Berch är en avgjord motståndare
till näringsfriheten. Handel och manufakturer böra koncentreras
till städerna, och därvid böra »slöjder och hantverk lämpas efter
orternas egenskaper, invånarnas böjelse, tillfälle till råämnen och de
övriga omständigheter, varpå arbetets godhet och bestånd beror».
Han gick t. o. m. så långt, att han i vissa fall ville, att en
landsbygd kring en viss stad skulle åläggas att där avyttra de varor,
som staden för sin industri behövde, och lantmannen borde alls
icke hava rätt till att »företaga någon kultur, som lämnade
uppodlaren en större båtnad, men därjämte försatte landet i brist av
det, som vore angelägnare». Vidare är Berch liksom Nordencrantz
ovillig att medgiva ett fritt val av levnadsyrke. Hade man ett yrke,
skulle man förbliva i det, ty det »står icke i deras fria vilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
