- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
198

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ekonomiska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mandevilles fabel gav onekligen uttryck åt åskådningar, som lågo
i luften, ehuru ingen vågat uttala dem. Libertinerna funno här ett
försvar för tidens lösa seder, och teorien utvecklades vidare av
Voltaire och encyklopedisterna. I Le mondain hånade Voltaire
denna så beprisade »gamla goda tid», vars råa vanor och brist på
kultur upphöjts till dygder. Men även nationalekonomerna funno
här något att taga vara på, och Mandevilles fabel inleder i viss mån
en ekonomisk liberalism. Till den skall jag sedan komma. Den
hade också en annan betydelse. Merkantilismen vilade ju på en
naivt materialistisk uppfattning av samhället, och Mandeville drog
hänsynslöst ut konsekvensen. Uppgiften var att göra samhället rikt,
bisamhället hade blivit det tack vare individernas lastbarhet, ergo
var det ur ekonomisk synpunkt icke längre värt att orda så mycket
om dygd och enkelhet. Särskilt i Sverige rensade denna paradox
onekligen luften. Frihetstidens nya, ekonomiska uppfattning av
samhället och livet stod i uppenbar strid mot den föregående tidens
moraliska och religiösa, bifabeln blottade denna motsägelse, som
man förut ej observerat, och denna brytning mellan utilism och
moral är därför av ett ganska stort intresse.

Yppighetens nytta.



Nordencrantz hade visserligen läst Mandevilles fabel, men knappast
begripit den, och den förste, som i Sverige förkunnade satsen om
»yppighetens nytta», var Höpken i ett tal, som han härom höll i
Vetenskapsakademien 1740. Han påpekade där, att lyxen är ett
mycket relativt begrepp: »Om våra förfäder ifrån hedenhös stodo
upp ur deras grifter, vad stor förundran skulle de icke stanna uti
över vårt överflöd! Men däremot huru stor vore icke vår medömkan
över deras usla prakt och kräslighet! Vad då var yppigt, är nu
nödvändigt, och ingen häpnar i dessa dagar över ett par
silkesstrumpor, vilka uti Henrik II:s tid i Frankrike förvarades ibland
regalierna, enkom för kröningar och stora festiviteter.» Och så
frågar han vidare: »Vad gör ett land lycksaligt? Myckenheten av
folk och inbyggare. Vad åstadkommer en myckenhet av inbyggare?
Myckenhet av näringsmedel. Vad myckenhet av näringsmedel?
Girigheten att förtjäna på alla de ombytliga påfund, som ett
överflöd älskande sinne kan upptänka.» Kväva vi överflödet, »så kväva
och undanrödja vi en otalig myckenhet av handaslöjder, av
vetenskaper, av näringsmedel, som på yppighet endast äga sin grund
och därav få deras upprinnelse, liv och varelse». Att hämma
yppigheten är helt enkelt omöjligt, och »den vanliga spådomen om rikens
timade undergång igenom överflöd har aldrig ägt i mitt tycke någon
grund». Frågan rör egentligen, var dessa överflödsvaror tillverkas.
Tillverkas de inom landet, är det ingen fara, men införas de utifrån,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free