- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
249

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funktioner och utgör ofta blott en mer omedveten fortsättning av hans
filosofiska spekulationer. Utom i de utpräglade visionerna möter
han andevärlden i dröm och vaka, i sitt skriftställararbete och i
sina övriga sysselsättningar, och hans andelära ger vid handen, att
han genomgående ansåg sig ledd och inspirerad av andar.»
Därigenom att han uppfattar hela sin själsverksamhet såsom inspirerad
av andar, har han frihet att följa sina egna impulser vid
utdanandet av sin andelära, och uppenbarelserna »bestå till större delen
av intellektuella och lärorika samtal med de andar, med vilka han
råkat i beröring. Av allt att döma tyckas de flesta av hans
visioner hava varit av auditiv art, och det är påfallande, hur få
konkreta drag han ger vid sina beskrivningar av personer eller
landskap i andevärlden. Hans visioner ha dramatiskt liv, men sakna
ofta färg och åskådlighet. Man behöver ej betvivla den
hallucinatoriska karaktären av dessa inre röster, som upptaga huvudparten
av Swedenborgs uppenbarelser, därför att stundom deras innehåll
påtagligt bestämts av Swedenborg själv.»

Swedenborgs sista år.



I denna av honom själv skapade andevärld levde han ett lyckligt
och stilla liv, i fred med sig själv och med andra, utan det
andliga högmod och den hatfullhet, som bryta fram i Birgittas
revelationer. Han trodde på sin mission, men i denna tro inmänger
sig knappast någon personlig överskattning. Han är blott det
språkrör, Herren begagnat: »Att Herren har uppenbarat sig för mig, sin
tjänare, och sänt mig till detta värv, och att han därefter har
öppnat min andes syn och således inlåtit mig i den andliga världen
och förlänat mig att se himlarna och helvetena samt tala med änglar
och andar, och det nu oavbrutet i många år, det betygar jag i
sanning».

I det dagliga livet uppträdde han såsom en fullkomligt vanlig
människa. Vid riksdagen 1761 hade han några anföranden i
finansfrågor, och av Höpken betecknades dessa såsom de bästa; likaså
införde han i Vetenskapsakademiens Handlingar några
naturvetenskapligt praktiska uppsatser. Sina teologiska åsikter ville han ej
truga på någon; frågade man honom, svarade han, men ansåg, att
hans uppdrag blott sträckte sig till att i tryck framlägga den nya
läran, ej till att själv bilda någon sekt.

1770 hade han lämnat Stockholm för att i Amsterdam trycka
sitt sista stora arbete Vera christiana religio. Sedan tryckningen
fullbordats, begav han sig över till London, och där träffades han
kort före julen 1771 av ett slaganfall. Från detta tycktes han till
en början komma sig, men den 28 mars 1772 voro åttiofyraåringens
krafter uttömda, och då slumrade han in i den eviga vilan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free