Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juridik och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan började direkt, 1735, såsom lärling hos en fältskär i
Stockholm. Enligt skråförfattningen skulle en lärpojke tjäna i tre år,
innan han blev gesäll, och förmodligen blev Acrel gesäll 1738,
ehuru jag därom ej sett någon uppgift. I Stockholm var emellertid
ej mycket att lära, och Acrel beslöt därför att studera utrikes, där
kirurgien redan blivit en vetenskap. 1740 lämnade han Sverige
och återkom ej förrän 1744. Först studerade han i Göttingen
under den berömde anatomen A. von Haller, sedan i Strassburg
och slutligen i Paris, där kirurgien särskilt stod högt. 1743 blev
han anställd såsom överkirurg vid den franska arméen och hade
under kriget naturligtvis tillfälle att förvärva sig rik erfarenhet inom
sårbehandlingen. Han återvände således såsom en både teoretiskt
och praktiskt utbildad kirurg samt blev 1745 fältskärmästare samt
medlem av den kirurgiska societeten. Året därpå invaldes han i
Vetenskapsakademien och blev 1750 dess preses, vilket tyder på
det anseende, han redan nu förvärvat sig. I polemiken mellan
kirurger och medici deltog han, som sagt, icke, utan föredrog att
visa, att en kirurg även kunde vara vetenskapsman. 1760 beslöt
också den medicinska fakulteten i Uppsala — tydligen på initiativ
av Rosén — att promovera honom till medicine doktor. Linné
tyckes väl hava hyst vissa betänkligheter, men fogat sig. Det av
honom uppsatta protokollet börjar nämligen: »Som herr professor
Acrel distinguerat sig så märkeligen ifrån alla andra chirurgis genom
solid erudition uti alla medicinens delar och en vidlyftig praxi
medica uti residenset, men förnämligast genom sin artiga bok om
kurer i lasarettet, som är en juvel full av så många härliga
observationer med mera, fann fakulteten skäligt distinguera honom ifrån
de olärde och sämre genom doktorsgradens offererande till
honom». Härmed var isen bruten. En kirurg hade blivit
medicine doktor, och början var gjord till en förening mellan
läkekonstens båda huvuddiscipliner. 1797 upphävdes den kirurgiska
societeten, och dess examensrätt övertogs av collegium
medicum, sedermera av det nybildade karolinska institutet, och 1812
bestämdes, att alla civila ämbetsläkare skulle vara både medici och
kirurger.
Att denna sammansmältning av de båda disciplinerna kunde ske,
berodde icke blott på Acrels betydelse såsom vetenskapsman, utan
ock på hans insats i den kirurgiska undervisningen. Att ett lasarett
kom till stånd, var till en väsentlig del hans förtjänst. 1746 hade
Abraham Bäck i Vetenskapsakademien hållit ett tal om Nyttan
som tillflyter läkekonsten av ett väl inrättat lasarett eller sjukhus i
Stockholm, men i detta hade han endast berört de rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
