Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Juridik och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Acrel hade vi således fått vår förste vetenskaplige kirurg.
Samtiden erkände ock hans betydelse. Sjukvårdsinrättningarna
i riket stodo, såsom förut nämnts, under det s. k.
serafimergillet, och då detta 1776 ansåg sig behöva ett tekniskt biträde,
utsågs Acrel till »generaldirektör över alla lasaretter i riket».
Såsom sådan kvarstod han ända till 1800 då han på grund av
hög ålder drog sig tillbaka. Adlad (af Acrel) hade han blivit
redan 1780 och erhållit en mängd andra utmärkelser. Han avled
1806.
Johan Gustaf Acrel.
Olof af Acrel hade promoverats honoris causa. På natten kl. 3
reste han till Uppsala, kom fram kl. 8 på morgonen, undergick ett
skenförhör inför fakulteten, promoverades och var på kvällen
tillbaka i Stockholm. Den förste, som verkligen efter avlagda prov
blev medicine doktor och kirurgie magister, var hans brorson
Johan Gustaf Acrel, och hans studiebana är därför av ett visst
intresse. Han var född 1741, började såsom lärling hos sin farbror
på serafimerlasarettet och avlade där examen såsom gesäll eller
som det då hette chirurgiæ studiosus. Därpå blev han vid sjutton
års ålder student i Uppsala, där han fyra år senare disputerade på
en avhandling under Linnés presidium, undergick 1763 examen
såsom mästare inför den kirurgiska societeten, disputerade på nytt
i Uppsala (om rheumatism) och blev så (1765) medicine doktor.
Två år senare blev han adjunkt i medicin i Uppsala, och därmed
hade kirurgien fått en målsman även vid universitetet. Han började
genast — berättar hans lärjunge Afzelius — »med privata kollegier
samt att handleda de studerande uti praxi såväl uti nosocomio
som uti dess enskilda praktik, vilken var ganska vidlyftig, helst
som han var den ende på orten. Han kan med skäl kallas
restaurator chirurgiæ, ty ifrån den tiden blevo medicin och kirurgi så
förenade, att ganska få hava varit, som ej vinnlagt sig lika om
bägge vetenskaperna».
Någon professur i kirurgi fanns emellertid ännu icke. Men 1774
inrättades en tredje professur inom fakulteten, i anatomi, till vars
innehavare Adolf Murray utnämndes, och 1788 bestämdes, att
professuren skulle omfatta såväl anatomi som kirurgi — en
ämneskombination, som sprängdes först 1837. Acrel blev väl 1788
också professor, men ej i sitt egentliga läroämne, utan i praktisk
medicin.
Från att vara ett hantverk hade kirurgien således tillkämpat
sig en plats inom den akademiska undervisningen, och 1783
tillkom en professur i anatomi och kirurgi i Åbo, 1801 en dylik i
Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0326.html
