Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LINNÉ
Inledning.
Linnés biografi är såsom en vetenskapens
Aladdinssaga. Lätt och utan ansträngning
förefaller han nå nya, fullkomligt epokgörande
vetenskapliga resultat, ehuru i verkligheten
få av hans samtida arbetat med samma
oerhörda intensitet som han. Men detta arbete
tryckte aldrig ned honom, över hela hans
ungdom låg det sol, andlig hälsa och
arbetsglädje, och han gör intryck av ett
vetenskapens söndagsbarn. Väl fanns också i hans psyke en källåder
av mystik, ett arv från längesedan gångna släkten, men åtminstone
under ungdomen röjer sig detta blott i hans enastående förtrogenhet
med naturen. Hos Swedenborg hade denna mystik till sist tagit
överhanden. Icke så hos Linné. Han är och förblir ända igenom
vetenskapsmannen, som observerar och experimenterar utan att
villas av några lösa hugskott och som icke vågar bygga upp en
teori, förrän han förskaffat sig ett säkert och fullständigt material.
Han har visserligen en fullkomlig hänförelse för den vetenskapliga
forskningen, men han är tillika så mycket son av det utilistiska
tidevarvet, att han städse har klart för sig de vetenskapliga rönens
praktiska nytta. Och därjämte är han, liksom Swedenborg, poet.
Han uppfattar naturen icke blott med vetenskapsmannens skärpa
och iakttagelseförmåga, utan ser den ock genom rokokotidens poetiska
synglas. I det fallet var han en äldre samtida till Bellman, och
liksom denne över Stockholms krogvärld kastat ett skimmer från
Watteaus och Bouchers cytheriska värld, spelar denna rokoko helt
osökt in också i Linnés naturbeskrivningar. Då han kom till
Iggesunds järnbruk, såg han, huru »Vulcani skjortegossar gingo och
gjorde mästerstycke av sin profession», Lappland föreföll honom
såsom ett »domicilium Pans», och »i soluppgången var träffeligt
nöje se uti den stilla floden, som varken najades med sin flod eller
strömmande eller Eolus med sitt fräsande oroat». När han varsnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0328.html
