Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där som något sidlänt var, växte mindre tallar, men mest björk,
på marken kröson, slynnon, polytrichum och muscus tectorius. På
de torrare platser, varest de stora tallarna växte, lågo skönaste
timmerstockar ända längs, tvärt före, på sides etc., att man knappt
framkomma kunde, vilka blåsten kullkastat. Detta land kom mig
före som domicilium Pans.» Sedan de passerat Granön, hejdades
de av ett stort fall samt måste lämna båten och söka sig fram
landvägen. Därvid kommo de till en vik, som sköt in i älven. »Den
måste vi vada över, upp till naveln i kalla vattnet. Då vi kommo
mitt på, var där en strok, så djup, att den djupaste stång knappt
räckte botten. Här måste vi lägga över en stång och gå på under
vattnet med den största livsfara. Strax efter begynte myrar, som
mest stodo under vatten. Dem måste vi gå en hel mil —
tänk med vad möda! Vart steg stod vattnet upp till knäs; råkade
vi ej på tofos, gick längre. Somligstädes gick djupet utan botten,
att vi måste vända hela trakten om. Våra kängor voro fulla med
kallt vatten, ty tjälen låg på somliga ställen. Och på det att alla
elementer skulle vara konträra, regnade och blåste till.» Dagen
därpå kom den utskickade vägvisaren tillbaka från en
rekognosceringsfärd. »Med honom kom ett folk — jag visste ej, om det var
man eller kvinna. Jag tror aldrig, att poeten så nätt avbildat en
furia, som icke denna bättre henne representerade, att man ej utan
orsak måste tro, att hon var kommen från Styx. Hon såg ut helt
liten, ansiktet var helt svartbrunt av rök, ögonen bruna, lysandes,
ögonbrynen svarta, håret helt becksvart och omkring huvudet
nedslaget. Härpå satt en röd, platt mössa. Kjorteln var grå, och i
bröstet, som såg ut likt grodskinn, hängde långa, slankande, bruna
pattar.» Att Linné blev rädd vid denna åsyn, kan man förstå.
Men lappkvinnan var vänlig, och då Linné sedan passerade förbi
hennes kåta, fick han av henne köpa en ost — den enda föda, han
här i vildmarken kunde komma över.
Strapatserna och omöjligheten att få någon ätbar mat tvingade
nu Linné att vända om, först till Lycksele och sedan till Umeå.
Därifrån reste han vidare till Piteå och Luleå, och i slutet av juni
vågade han sig på Luleälven upp mot Lappfjällen. Nu gick det
bättre, ty årstiden var blidare, och den 6 juli gjorde han sin första
fjällbestigning, av Wallavari. Inför det nya skådespel, som här mötte
honom, kände han sig nästan berusad. När jag kom på sidan av
berget, »tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag kom upp
på det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller Afrika, ty både
jordmånen, situationen och alla örterna voro mig obekanta. Jag
var nu kommen på fjällen. Allt omkring mig lågo de snöiga berg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
