Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför att det grundade sig på något för växterna så konstitutivt
som befruktningen. Det har sedan blivit utsatt för klander såsom
artificiellt, i det att skilda växtformer föras till samma klass blott
av hänsyn till befruktningsorganen. Men Linné själv var fullt
medveten om systemets provisoriska karaktär. Med ett dylikt måste
man emellertid börja. Ett fullt »naturligt» system var vetenskapens
framtidsmål, och hans egen tid gjorde enligt hans mening klokast
i att inskränka sig till att samla material till ett dylikt. Själv var
han alldeles för mycket verklig naturforskare och för litet
hypotesbyggare för att med det ofullkomliga material, över vilket botaniken
ännu förfogade, vilja upptimra ett dylikt »naturligt» system. Han
hade en mycket stark känsla av, att vetenskapen måste börja med
analysen och icke — såsom den äldre tiden och delvis ännu
Swedenborg — med syntesen. I en av sina föreläsningar yttrade han:
»Om jag skulle börja att undervisa i den naturliga metoden, så
borde jag först själv känna den. Jag borde sedan gå från det
allmänna till det enskilda och taga en bestämd princip till
utgångspunkt. Så bör en lärare göra. Men då vi ännu alla äro lärjungar
i naturvetenskapen, böra vi alla gå från det enskilda till det
allmänna och således först grunda släktena, sedan familjerna och
slutligen klasserna.» Och i ett brev till Haller skrev han: »Jag
medgiver gärna, att man ej på ståndare och pistiller kan grunda ett
naturligt system. Jag har valt denna metod som något övergående
för att få andra att undersöka befruktningsorganen», och i samma
brev hälsar han med glädje Hallers försök att finna ett naturligt
system: »Jag har även själv länge hållit på med detsamma».
Han ville först och främst bringa ordning i växternas förut
kaotiska rike. Hans huvudarbete i detta avseende var hans 1753
utgivna Species plantarum — två volymer om tillhopa 1,200 sidor.
Själv höll han detta arbete för sitt bästa. I det beskrev han omkring
8,000 växtarter, fastslog avgörande den förut vacklande skillnaden
mellan genera, species och varianter, och med sitt praktiska snille
fann han här en nomenklatur, som uttryckte detta. Den äldre
nomenklaturen var för det första mycket vacklande, olika hos olika
författare, samt dessutom orimligt vidlyftig, i det att man i själva
namnet ville giva en beskrivning av växten. Så t. ex. hette Linnea
borealis än Valerianella nemorosa repens foliis vitis ideæ minoribus
flore subruente semine umbilicato oblongo, än — hos andra —
Nummularia major rigidioribus et rarius crenatis foliis flore purpureo
gemello. Att komma ihåg dylika namn var i varje fall ej lätt. Linné
fann Columbi ägg. Efter typen »Carolus Linnæus» uppställde han
även för djur- och växtvärlden den enkla tvåordsbenämningen, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
