Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Merveilleux, er det Øvrige meget mavert, nemlig tvende Mænds
Rejse fra een Sted i den Midlandske Sø til den anden», och i sin
självbiografi bekänner han, att han ibland läste latinsk vers, men
endast när han blev tvungen därtill. För att få någon befordran
hade han 1717 nödgats mottaga en professur i metafysik, men
ingen kan med mindre respekt än han yttra sig om detta ämne,
som vid 1600-talets universitet stod högst i rang: »Jeg tilstaar rent
ud, at jeg ikke endnu veed, hvormange Prædicamenta og
Prædicabilia Logica udi Ufreds Tider kan føre i Marken, hvad Kunster og
Machiner man skal bruge til at bestorme et Cathedra eller hvad
Kanoner man bruger at beskyde en Præses med. Jeg har tidt
havt isinde at ville anvende nogle Dage derpaa, men aldrig endnu
har jeg været saa lykkelig, at jeg har faaet Tid dertil».
Han var den nya tidens man också däri, att hans synpunkt
ständigt är borgarens. Han rör sig inom dennes värld, anfaller de
lyten och löjligheter, som inom denna voro de gängse, och hans
ideal är borgarens: man bör framför allt taga hänsyn till det nyttiga.
Det kan därför ej nekas, att Holberg stundom förefaller vår tid
något »tilltäppt». De karaktärer, som hava hans sympati och som
giva oss komediens fabula docet, äro i våra ögon väl snusförnuftiga.
De äga visserligen det, som Holberg själv i så hög grad hade,
bon sens, men detta förenas ej hos dem med Holbergs eget kraftiga
temperament, och deras bon sens röjer sig oftast däri, att de kunna
intaga en juste-milieu mellan tvenne ytterligheter. Det ser nästan
ut, som om överdriften i deras och Holbergs ögon vore det värsta
karaktärslytet. I denna allmänna läggning återfinna vi likväl
Holberg själv. Han var, såsom vi sett, en ganska avancerad tänkare,
stod i mycket Bayle och Locke nära och yttrade sig ganska tolerant
om de längst gående »fritänkarne». »Det er saadanne Skribentere,
som jeg fordømmer, men icke trakterer med Foragt og efter visse
Gejstliges Exempel holder for daarlige, uskjønsamme og forvirrede
Hoveder» — således även här vill han gå en medelväg, och framför
allt är han rädd för att räknas till de ortodoxa. Han vill stå mitt
emellan höger och vänster och ej obetingat ansluta sig till
någotdera partiet. Jeg gaar — skrev han — »en Middelvej imellem
Mähriske Brødre och Naturalister, imellem dem, der ganske forkaste
Fornuften, og dem, der ofre formegen Røgelse paa dens Alter».
Det var utan tvivel denna juste-milieuståndpunkt, som särskilt slog
an i Sverige och som där fick betydelse särskilt för de breda
lagren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
