- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
332

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föråldrad — undantager man dessa, har han mottagit intryck från
de flesta av dem, som ännu lästes på 1720-talet, av Stiernhielm,
Dahlstierna, Runius, Werwing och Triewald. Stiernhielm har han i
formellt avseende efterbildat, i det att de flesta av dessa
ungdomsdikter äro avfattade på hexameter, visserligen ej orimmade som
hos Herculesskalden, utan rimmade såsom hos Runius och Frese.
Triewalds föredöme spåra vi i en litteratursatir, likaså i några
efterbildningar från Boileau, Triewalds store mästare. Största
frändskapen visar han med Runius och Werwing, och det är framför allt
deras diktning, som går igen hos Dalin, om än icke i några stycken,
som med säkerhet kunna dateras till de allra första Stockholmsåren,
och även Dahlstierna måtte hava slagit an på honom, både dennes
»bondeqwaa» och hans Kungaskald, ehuru dessa intryck först senare
komma fram. I ungdomsdikterna skymta vi också den unge Dalins
syn på livet. 1720-talet var ju, såsom vi minnas, en religiöst
upprörd tid, då kampen stod mellan ortodoxism och pietism. Dalin
uppträdde såsom en vedersakare till bägge. I en dikt, som han
senare införde i Argus, men som skrivits tidigare och då kallades
En christens och patriots grundtankar, anfaller han pietisterna för
deras hat mot all glädje i livet, och han anser den vara en
skrymtare, som skrider fram »mager och dödsblek, faslig i uppsyn, skugga
på jorden». Men även de lata prästerna få sina slängar:

Trefalt straffbara skrymtare, som föra hjorden i bete.
Att de må själv äga ro, sömn, gods, bliva mäktiga, fete.


Ännu skarpare är han i den s. k. Prästsatiren, som, troligen riktigt,
uppgavs vara inspirerad av Conrad Ribbing, vilken enligt samtida
vittnesbörd skall hava varit en stark prästhatare; själva satiren är
dock till större delen en översättning från en av Boileaus
efterhärmare, Louis de Sanlecque. Från denne har Dalin lånat utfallen mot
prästernas snikenhet o. d. Men själv har han lagt till en punkt på
deras syndaregister: deras ofördragsamhet mot oliktänkande, deras
taktik att stämpla dessa såsom ateister eller pietister, och här märka
vi den första gryningen till frihetstidens upplysningsströmning.
Dalins ståndpunkt torde nog riktigast böra ses mot bakgrunden till
den miljö, i vilken han i Stockholm befann sig. Den ortodoxism,
som jag förut sökt skildra, hade knappt många andra representanter
än prästerna. Såsom en reaktion mot denna ortodoxism hade nu
kommit pietismen, som däremot räknade många anhängare inom
adeln. Men majoriteten av denna torde nog ej hava hört till
någondera flygeln. Att döma av Tersmedens memoarer tyckes den unga
adeln vid denna tidpunkt hava fört ett tämligen högt liv, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free