Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samvete dömde dem strängt: att ej på åtta dagar smaka en vintår,
ej se på några flickor och i händelse av brottets återupprepning
uteslutas ur Livskvadronen. Fältsekreterarens dom var mildare.
De två första straffen upphävdes, och den sista punkten
underställdes överstens nåd. Men så hade också ordens högsta
beskyddarinna, det mystiska gudomsväsendet Sancta Filibunca, uttalat sig
för de båda brottslingarna.
Hovlivet.
Med all sannolikhet var det Dalins talanger just i detta avseende,
som förmådde Tessin att anställa honom hos kronprinsparet. Själv
hade han vid det unga hovet spelat något så när samma roll som
Dalin på Engsö, och han behövde en hjälpreda. Med detta hov,
som mest höll till på Drottningholm och Ulriksdal, hade rokokon
gjort sitt inträde i vårt land, och ännu hava vi i Drottningholms
park ett förtjusande minnesmärke av denna tid — det lilla lustslottet
»Kina». Lattinvilles bekanta porträtt av den unga prinsessan
framställer henne såsom Aurora, och över hennes första tid i Sverige
ligger det något av morgonrodnadens glans. Hon var då ännu icke
den bråkiga, förgrämda furstinnan, som levat kvar i folktraditionen,
utan en ung, levnadsglad kvinna, uppriktigt fästad vid sin beskedlige
man, den enkle, borgerlige Adolf Fredrik, och livet vid deras hov
hade den uppsluppna karaktär, som hövdes ett par ungdomar.
Genom Tessins och hennes brev och dagböcker få vi en inblick i
detta. Hennes kapell utförde konserter, ehuru — som hon skriver
— prinsens kapell ej gick upp mot kungens; »stundom dansa vi
ock». Redan månaden efter sin ankomst till Sverige lät hon inrätta
en teater, och inom kort — berättar hon — »får jag njuta av tragedi
och komedi, spelade av ståndspersoner, vilka slutit sig samman
för att roa oss i vinter». På denna amatörteater uppförde man
Racines Britannicus, Crébillons Rhadamiste et Zénobie, stycken av
Marivaux, Destouches, Voltaire, Regnard, Molière — med ett ord
hela den då populära franska repertoaren. Och vid sidan av dessa
hovföreställningar anordnade Tessin små upptåg, i vilka vi känna
igen Watteaus och Lancrets tid. I juni 1746 skrev Lovisa Ulrika
till sin mor: »Jag promenerade här om dagen i en närbelägen skog,
och plötsligt befann jag mig i en härlig lövsal med spelbord. Då
jag efter spelet ville återvända, upptäckte jag en annan salong med
ett bord, dukat i un goût tout champêtre. Stolarna voro av
grästorvor, i mitten en förfriskande fontän. Måltiden blev den gladaste.
Prinsen och jag skulle just med saknad lämna den, när musiken
stämde upp, och ett förhänge, som gömde en tredje sal, full med
dansande dominos, drogs undan. Greve Tessin var festens arrangör,
och vi roade oss länge med att känna igen deltagarna.» Kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0451.html
