Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatta drift med rudbeckianerna. Hans Beskrifning om en
runsten wid Drottningholm, som kan tjäna till uplysning i Lovöiska
historien af Olavo Björnero, Antiquario Lovöensi (1751) är ett
verkligt mästerstycke av rolig och dräpande satir. Den nya tiden
röjer sig ej blott i hans drift med rudbeckianismen, utan ock i
hans lust att överhuvud gyckla med det lärda pedanteriet vid
universiteten. Den något äldre generationen hade anfallit dem,
därför att den där meddelade lärdomen ej var praktiskt nyttig.
Den synpunkten finnes visserligen också hos Dalin, men han ser
dem huvudsakligen från hovmannens synpunkt — alldeles såsom
sedan den gustavianska tiden: den akademiska lärdomen med dess
gammaldags former var för honom framför allt löjlig. En dylik
avhandling är hans Disputatio gradualis om kalfdans, hwilken med
den wälluktande köks-facultetens tillåtelse under den höglärde och
omättelige herr professor Gregorii Belg-Oppidani præsidio i ljuset
framställes af respondenten Calvus Calviander, filfrasseriæ practicæ
candidatus. På övligt sätt inleder författaren sin avhandling med
en versifierad dedikation till »sin högtärade kära moder fru Mätta
Appetit»; därpå följer ett företal till den välvillige läsaren och så
själva dissertationen, som helt naturligt sönderfaller i två delar,
den förra om kalv, den andra om dans. Sedan citeras en mängd
lärda författare, herr Drummedarius i hans berömda traktat om
spanska flugor, Slyngelius’ De pedantibus m. fl. Men utredningen
var dock ej lärdare, än att Lovisa Ulrikas hovdamer utan svårighet
kunde följa med.
Roligast av dessa små spirituella kåserier synes mig vara
Academisk dissertation om krogars inrättning, och här märka vi kanske
bäst den skola, i vilken Bellman lärt sig sin konst. Vi behöva
blott läsa några utdrag: »Krogars inrättning i Sverige räknar sin
början från Harald Hildetands regering anno 800. Harald förde
med sig till Blekinge utländska seder och likörer att göra sig av
menigheten älskad. Man menar ock, att han avbrände ett stort
svedjeland för att sätta den första krogen på Kolbotten. Att
fullkomligen beskriva krogars besynnerliga nytta i ett land står icke i min
ringa förmåga. Jag förtiger kronans inkomster, som övergå min
lilla sfär. Jag har däruti icke mer insikt än i dess utgifter, som
äro mig ännu hemligare. Krogar bidraga mycket att bibehålla de
gamla seder och tänkesätt i en nation. De hindra, att icke det
skadliga förnuftet får tränga sig för högt upp i filosofien. Men de
uppväcka icke dess mindre livsandarna till en ovanlig kvickhet,
snabba infall, bonmots och stundom härliga poetiska foster, som ofta
dölja sig under slarviga och orena kläder i gamla visböcker». Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
