Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uträtta, varandes han jämväl min särdeles höga patron. Så hafver
jag ock nyligen försänt till honom en stut och den rödhjälmiga
kvigan, som i fjol kalfvades.»
Det behövdes tydligen ej mycken uppmuntran, för att Dalin vid
hovet skulle fortsätta detta tacksamma skämt. I Paris hade vid
1700-talets början funnits ett glatt ordenssällskap, Le régiment de la calotte,
som närmast förefaller hava varit en senfödd epigon till medeltidens
narrsällskap. I detta sällskap dubbade man förtjänta ämnen till
»calotins» och utrustade dem med de vederbörliga insignierna, la
calotte och la marotte (narrspiran). »Calotte», som ju betecknar
den prästerliga huvudbonaden, tyckes här dock hava haft betydelsen
av »vurm»; enligt Martin Lamm lär något särskilt gyckel med
prästerna ej hava förekommit inom orden. Vid det svenska hovet,
där Lovisa Ulrika nu bildade ett kalottregemente, fattade man
däremot »kalott» i den egentliga betydelsen, »hovpoeten Nicopompus»
utnämndes till regementets »fältpredikant», och skämtet kom till
en stor del att gå ut över prästerna. Ordens stormästarinna var
drottningen. När någon ny calotin skulle intagas — heter det i
ceremonielet — »blev rummet tillbörligen ordnat, stormästarinnan
och de övriga ledamöterna intogo sina platser och ceremonimästaren
ställde sig i sin ordensdräkt med stora kalotten på huvudet och
marotten i handen, avbidande kandidaten, som infördes i novisdräkt
med förbundna ögon och bundna händer samt en stor halmhatt
på huvudet. Efter några frågor av ceremonimästaren, vad som
föranlät kandidatens införande och vilka meriter han ägde, erhöll
han tillåtelse att avlägga sina prov, som bestodo i att stupa
kullerbytta, stöta peppar och kyssa porcelainshunden. Sedan sökanden
sålunda ådagalagt de meriter, på grund av vilka man om honom
kunde göra sig det hopp, att han med tiden skulle bliva en värdig
medlem av det kalottiniska samfundet, tilläts honom att avlägga
försäkran som calotin.» Efter eden följde åtskilliga symboliska
ceremonier, ögonbindeln togs bort, likaså banden om händerna, i stället
för halmhatten fick han kalotten, och så sjöngs kalottvisan:
Var välkommen i vårt lag
pirum
Som ett lamm av rätta slag
cum colleri colleri pirum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
