Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalins samtida och efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhängde detta därmed, att hans mor var en grevinna Stenbock.
Liksom fadern skulle också han utbildas till arkitekt, och under
hela sitt liv bibehöll han sin ungdoms konstnärliga intressen. Tidigt
kastades han dock in i politiken, drogs därigenom från konstlivet
och blev redan vid trettio års ålder svensk minister i Wien. Ur
en synpunkt var han synnerligen lämpad för den diplomatiska
banan; nästan ingen kunde i så hög grad som han uppträda såsom
grand seigneur, och i Wien, Berlin och Paris kom han därför genom
sin personlighet att spela en roll, som icke motiverades av Sveriges
betydenhet. För hans ekonomi hade dock detta — i förening med
hans konstinköp — en mycket sorglig effekt; hans finanser blevo
alldeles förstörda, sina dyrbara samlingar nödgades han sälja, och
han slutade såsom en ruinerad man. Vid den märkliga riksdagen
1738 valdes han till lantmarskalk, och då Horns regering störtades,
erbjöd det segrande partiet honom platsen som kanslipresident.
Han föredrog likväl att såsom — halvt hemlig — ambassadör avgå
till Paris för att där utverka det understöd från Frankrike, som var
nödvändigt för det tillämnade kriget mot Ryssland. Redan förut
hade han där starka försänkningar inom de ledande kretsarna vid
Ludvig XV:s hov. Under sin långa utrikes studieresa 1714—1719
hade han en längre tid vistats i Paris, där han omhändertagits av
sin frände, den halvt franske greve Eric Sparre, som varit fransk
maréchal de camp och vid denna tid var svensk ambassadör vid det
franska hovet; 1727 gifte sig Tessin med hans dotter. 1728—1729
hade han åter varit i Paris, och nu stannade han där 1739—1742.
Under denna tid umgicks han icke blott i de politiska kretsarna,
utan ock i de vittra och framför allt i de konstnärliga. Voltaire
stod då ännu icke vidare högt i anseende, vistades för övrigt ej i
Paris, och de tongivande inom den litterära världen voro Fontenelle
och Marivaux, vilka tillhörde Tessins närmare umgänge. Det var
av dem, som han tog de starkaste intrycken, liksom av La Motte,
som dock avlidit före Tessins ambassadörstid. Vid hans bord
samlade sig vidare de ledande inom konstnärsvärlden; i de berömda
målarnes ateljéer gjorde Tessin talrika besök, och under dessa år
var han den franska konstens store Mæcenas. Särskilt beskyddade
han Boucher, och tack vare Tessins inköp äger Sverige nu de
kanske mest representativa dukarna av denne store rokokokonstnär.
Han förvärvade ock tavlor av Nattier, Tocqué, Oudry, Aved, van
Loo, Desportes, Natoire, Lancret, Pater, Chardin — med ett ord
av det dåtida Frankrikes främsta konstnärer. Han köpte statyer,
böcker, handteckningar och kopparstick samt framför allt medaljer,
och hans konstsamling blev den rikaste, som någon enskild svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
