Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en romantisk färgklang och äro ett uttryck för den mystik, som vi
mött hos Fabricius. En dikt som Jordiska nöjens ofullkomlighet är
redan klar förromantik. Själva anslaget erinrar om Lohman: de
jordiska tingen äro idel förgänglighet. Blomman, av vilken biet
drager sötma, vissnar och torkar bort, och samma förgänglighet möter
oss över allt i livet. Men till denna tanke har fru Nordenflycht lagt
något nytt — längtan, oron, känslan för det eviga och oändliga, i
vilket själen vill sjunka och gå upp:
Ack! Var skall jag den rosen finna,
Där själen min kan ymnig föda få?
När skall min längtan en gång hinna
Den hamn, där hon kan evig vila nå?
Hon famlar fåfängt världen kring,
Hon finner brist i alla ting.
O du! som längtan själv har stiftat,
O Gud! som själv är kärlekens magnet,
Du, som naturens verk så skiftat,
Att deras grunder är förgänglighet,
Ack, drag min längtan in i dig,
Du alltings ursprung! Mätta mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
