Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
originelle Creutz. Vi skola nu söka lära känna dessa bägge olika
Gyllenborgar och börja med vardagsmänniskan. Denna står mycket klar
för oss tack vare den självbiografi, som han 1802, vid 71 års ålder,
nedskrev och som i varje fall utmärker sig för sin sällsporda ärlighet.
Den går ej längre än till 1775, och i själva verket är det ingen
olycka, ty den ende Gyllenborg, som är intressant, är den unge.
Gyllenborgs uppfostran.
Greve Gustaf Fredrik Gyllenborg föddes 1731 såsom den yngste
sonen till föräldrar, som ej längre voro unga — en börd, i vilken
Levertin velat finna en förklaring till hans tidigt begynnande
gammalmansålder. Ätten var tämligen nybakad. Stamfadern, Simon
Wollimhaus, hade varit akademiapotekare i Uppsala, men dennes söner hade
adlats och stigit till grevar. Den äldre, Jakob, Gustaf Fredriks farfar,
blev greve Gyllenborg, den yngre, Anders, blev greve Leijonstedt,
och båda hava vi redan förut mött bland stormaktstidens skalder.
De litterära intressena gingo i arv till Jakob Gyllenborgs barn, Olof,
som vi minnas såsom utgivare av Skuggan af den döde Argus, och
Carl, som blev frihetstidens förste dramatiker. Den tredje sonen i
ordningen, Johan Gyllenborg, en av Karl XII:s krigare, blev skaldens
far. Vid den tidpunkten var han ännu blott major, men steg 1741
till riksråd och blev året därpå kansler för Lunds universitet. Genom
systemförändringen 1739 hade nämligen ätten blivit en bland de
mäktigare i landet, ty Carl Gyllenborg, hattpartiets chef, hade
då blivit kanslipresident. Johan Gyllenborg var likväl icke rik, och
den svaga ekonomien blev också en bestämmande faktor i sonens
utveckling.
Gustaf Fredrik Gyllenborg gick naturligtvis aldrig i någon skola
utan uppfostrades av en informator, som, då discipeln blivit femton
år, följde honom till Uppsala (1746). Hans studier där tyckas hava
inskränkt sig till Euklides och till latin. Särskilt läste han Horatius,
»vars oder, ehuruväl i början med någon svårighet, jag studerade
med det högsta nöje och läste även en del utantill av egen åhåga
och utan att därtill förbindas». I kursen för informatorn ingingo även
andra latinska arbeten, i synnerhet Ciceros skrifter, »av dem jag
tillika inhämtade smaken för den behagligaste och enda nyttiga
filosofi, som av människor blivit upptänkt». Studietiden i Uppsala
blev emellertid ej lång, endast två terminer. Sedan han därefter
skrivit in sig såsom extra ordinarie i justitierevisionen — utan någon
examen och utan några juridiska studier — reste han, fortfarande
med sin informator, till Lund för att där »studera lagboken».
Anledningen var antagligen dubbel; dels var hans far det sydsvenska
universitetets kansler, dels fanns i Lund den praktiskt taget ende
juristen i landet, David Nehrman-Fhrenstråle. Men ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0538.html
