Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i synnerhet att behaga min unge prins, vilken på klädedräkten
fäste en grannlaga uppmärksamhet. Under all denna yta av fåfänga var
jag ej dess mindre invärtes filosof och författade under mitt ständigaste
umgänge i stora världen Menniskjans elände och Verldsföraktaren.»
Särskilt slog den senare dikten an, och under 1760 års riksdag,
då korruptionen framträdde i rent skandalösa former, betraktades
den nästan såsom ett moraliskt manifest: »Alla från den högsta
till den lägsta invånare i Stockholm kände och läste
Verldsföraktaren och förundrade sig över den dristighet, varmed jag under
ständernas närvaro målat deras egna oseder, den allmänna
korruptionen».
1762 förklarades kronprinsen myndig, och Gyllenborgs hovtjänst
var därmed tillända. Att återgå till registratorsplatsen var ju ej
lockande. »Min ringa förmögenhet tillät mig icke att leva
tjänstefri, som utgjort min högsta åstundan. Någon tjänst, vem som helst,
skulle sökas, svarande i heder emot den, jag måste lämna, och en
befordran därtill kunde endast erhållas genom ständernas föreskrift
och denna föreskrift endast av dem vinnas genom de
korruptionsmedel, dem jag i Verldsföraktaren på det högsta fördömt... Tjänster
och karaktärer såldes till den mestbjudande. Tvungen att följa den
öppnade vägen till tjänsters erhållande, hade jag överlämnat mitt
ärende till en genomdriven riksdagsmans besörjande, och utan att
mig därmed vidare befatta fortsatte jag min tjänstgöring hos
kronprinsen.» Han visste icke ens, vilken syssla ombudet funnit lämplig
för honom, men fann, att ständerna utsett honom till e. o.
kammarråd. I fullmakten — berättar han — uppräknades alla mina meriter,
»men förutan de tretusen daler, dem jag måst uppoffra i stånden,
hade alla mina utbredda förtjänster tjänt mig till intet. Man
försäkrade mig, att jag erhållit min befordran för det bästa pris och
att den kostat andra mångdubbelt mera. En ledamot i
prästeståndet var en bland de billigaste av dem, som skulle mutas. Han
nöjde sig med hundra plåtar för var syssla, som bortgavs, men
dessa voro indispensabla att till honom erläggas, och han tillät ej
därvid ett halvöres avdrag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
