- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
470

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

litteraturen, ej blott med Racine, Voltaire och Fontenelle, utan ock
med dess poésie fugitive och de många romanerna. Sin
världsåskådning — eller sin »filosofi», som man då sade — tyckes han
redan hava haft färdig, då han upptogs i den Nordenflychtska salongen,
och hans idékrets har där knappast utvidgats. Möjligen har
Klingenberg bidragit att befria honom från några »préjugéer», men
från början tyckes han i det avseendet hava varit ganska frigjord.
Någon lust att draga i härnad mot fördomarna hade han emellertid
icke. Han blev väl sedan intim vän med encyklopedisterna, han
beundrade väl Voltaire, och innan han begav sig till sin post i
Madrid, gjorde han pliktskyldigast sin uppvaktning hos den vördade
patriarken på Ferney. Men han var över huvud ingen stridens
man, utan föredrog såsom Klingenberg att »dårars fel med köld
och styrka bära» och liksom denne i skämtet kläda »en sund filosofi».
Gyllenborg kunde i vissa ögonblick rycka upp sig till ett patos.
Creutz kunde det aldrig, icke ens i sin halvt politiska satir Lögnens
försvar, som har en viss likhet med Verldsföraktaren. Av fru
Nordenflychts kulturvånda var han alldeles oberörd, han trådde aldrig
såsom hon efter något svar på de eviga gåtorna, och Rousseaus
discourser hava icke lämnat något spår efter sig i hans diktning.
Det, som tilltalade honom hos skaldinnan, var förmodligen andra
sidor i hennes väsen, hennes sentimentalitet och hennes pastorala
svärmeri, i någon mån kanske också det erotiska inslaget i hennes
personlighet och hennes diktning. I själva verket var deras Eros
dock ej samme gud. För henne var han ett passionens barn, något
av en Eros-Thanatos, för Creutz en vingad amorin, vars hem icke
låg i verklighetens värld utan i ett diktat Arkadien.

Rokokopoeten.



Till temperament och livssyn var Creutz således vida skild både
från fru Nordenflycht och från Gyllenborg. Han var icke såsom
de någon »introduktör» för de stora kulturfrågorna i vår vitterhet,
utan i stället vår litteraturs förste fullödige rokokoskald. Hans
bildning var uteslutande fransk, och för att förstå honom måste
man taga hänsyn till den franska kulturen under 1700-talets första
decennier.

Voltaire, som sedan blev upplysningsrörelsens främste man, hade
fått sin uppfostran hos de s. k. libertinerna. Denna franska
libertinism hade anor, som sträckte sig ända in i medeltiden, till
»goliardernas» visor, till rävsagans respektlösa samhällssatir och till
fableauernas blasfemiska gyckel. Under renässansen med dess
lössläppta sensualism hade libertinismen fått ökad kraft, och även på
bigotteriets tid, under Ludvig XIV:s regering, hade den fortlevat
såsom en underströmning, vilken visserligen ej öppet vågat sig fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free