512 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berch och Wallenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos mig och som jag sedan lika litet kunnat glömma, som jag kunnat glömma
Juliette. Jag har icke vågat mig att gå till henne, ty nog har jag hittills
iakttagit min kära moders förmaning att vakta mig för fruntimmer. Men om
jag ginge till Juliette och hon hade någon elak avsikt med mig, så tror jag
knappt, att jag kunde vakta mig för henne.

Och så slutar brevet:

Min herre! Ännu en gång, råd mig! Är Juliette farlig? Ack, min herre,
om ni funne henne oskyldig, om ni gåve mig lov att se henne! Men om ni
förbjuder mig det, så befall mig tillika fly från Stockholm. Skriv till min mor,
att det är nödvändigt, att det är oundvikligt för min välfärd. Jag vill hellre
alldeles resa bort än bli kvar och vara utan Juliette. Jag skall då skriva
henne ett enda brev. Det må åtminstone vara mig tillåtet... Min herre,
jag ser, att jag skrivit ett långt brev. Men jag kunde skriva er en hel bok,
allenast jag ofta finge nämna Juliette.

Detta är ju rent ypperligt! Först det lediga, naturliga språket.
Sedan den åskådliga målningen av situationen: den unga damen
liggande på soffan och den blyge Innocentius framför henne. Och
till sist den graciösa psykologien: hans omedvetna svärmeri för den
första unga kvinna, som kommit i hans väg, och hennes intresse
för denna oskuld från universitetet. Allt detta visar, att det hos
Berch fanns ett ämne till en romanförfattare av verklig betydenhet,
vida mera begåvad än Mörk och Rålamb, mera kulturmänniska och
mera bildad. Men tyvärr skördades Berch av döden, innan han
fått tillfälle att utveckla de möjligheter, som funnos hos honom.

Wallenbergs ungdom.

Vid unga år bortrycktes också en annan stor begåvning, hos
vilken det likaledes fanns ett gry till romanförfattare. Det var
Jacob Wallenberg, vid sidan av Bellman den mest typiske
representanten för 1760-talet och trots alla de plumpheter, som flutit
ur hans penna, en av vår litteraturs älskvärdaste personligheter.
Han tillhörde en gammal östgötasläkt, som äldst hette Wallberg och
som utom skalden haft många bemärkta medlemmar, först skaldens
brorson biskop Marcus Wallenberg, sedan dennes son, den bekante
bankmannen A. O. Wallenberg, och till sist dennes många
avkomlingar. Den finansiella begåvning, som framträtt hos de yngre
medlemmarna av släkten, kan däremot ej spåras hos A. O. Wallenbergs
farfars bror, som var en glad och lättsinnig poet, mycket litet
intresserad för ekonomien. Han föddes 1746, genomgick Linköpings
gymnasium och blev 1763 vid sjutton år student i Uppsala. Meningen
var, att han skulle bli präst. För denna levnadsbana hade han väl
ej någon särskild kallelse, men på Bellmans tid tänkte man just
icke så mycket på den saken, och den prästerliga banan var så god
som någon annan. För det kollegium, som den lärde orientalisten

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0608.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 512 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|