- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
579

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagen därefter förrättade dopet erhöll namnen Carl Michael. Huset,
i vilket han föddes, låg i hörnet av Hornsgatan och
Björngårdsbrunnsgatan (nu Bellmansgatan) och ägdes av hans fars mormor,
fru Katarina Daurer. Detta hus revs så sent som omkring 1901,
under det att det, som före arkivarien Bolins undersökning
uppgivits såsom födelsehuset (Bellmansgatan 24), blott så till vida kan
sägas hava varit det, att det stått på den plats, där ett annat fru
Daurer tillhörigt envånings stenhus legat. Detta ersattes redan
omkring 1773 med ett nytt, vilket nu också skattat åt förgängelsen.
I hörnhuset, det s. k. »stora» Daurerska huset, flyttade Johan Arndt
Bellman in vid sitt giftermål 1738, men då barnskaran vuxit,
lämnade han 1743 det stora huset, där den gamla mormodern bodde,
och slog sig i stället ned i det lilla, där således skaldens barndom
förflöt. Några år efter fru Daurers död såldes det stora huset till
Polhem (1746), under det att det lilla övertogs av Johan Arndt
Bellman, som först 1763 sålde det.

Enligt vad Gjörwell uppgiver skall Johan Arndt hava fått litet
pengar med sin hustru; något ärvde han också från mormodern,
och familjen var således någorlunda burgen. Det behövdes ock,
ty den ökades betydligt. Skalden uppgiver, att hans mor »hade
vänt sig att ligga i tjugoen barnsängar — honny soit qui mal y
pense — men detta lekverk gjorde husets ruin». Talet »tjugoen»
torde dock vara en poetisk överdrift, ty de mera tillförlitliga
kyrkböckerna i Maria känna blott till femton barn i familjen, ett i varje
fall ganska aktningsbjudande antal, även om sju av dem avledo vid
späda år. Det behövdes därför pengar i huset. Med lagman
Bellmans förmögenhet gick det i följd härav starkt tillbaka, och då
han dog 1765, blev det urarva konkurs efter honom.

Den första uppfostran.



Tonen i hemmet tyckes hava varit starkt pietistisk.
Förmodligen var det fadern, som i detta fall tryckte sin stämpel på
hemmet — redan det i släkten Bellman förekommande namnet Johan
Arndt tyder på detta — ty kyrkoherden Hermonius var en
sadelfast ortodox, som nitiskt höll efter de stackars »gråkoltarna», och
hans dotter, skaldens mor, beskrives av sonen såsom »vacker som
en dag, oändligt god, charmant i sin klädsel, vänlig mot alla
människor, delikat i umgänge» och med en förträfflig röst — en
karakteristik, som just icke tyder på pietism. Emellertid har Bellman
nog ärvt drag från bägge föräldrarna. Karakteristiken av modern
passar in också på honom själv — godheten, vänligheten,
älskvärdheten — och även av faderns pietism fanns det hos sonen ett gry:
känslosamheten och, trots alla bibelparodier, en oreflekterad
barnafromhet, som förblev alldeles oberörd av upplysningsfilosofien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free