582 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vetenskapsakademien.[1] Att säga, vad därmed menades, är ej lätt. För att
antagas skulle fordras, att kandidaten visat »prov av sitt snille och
håg för vetenskaper». I tillämpningen var man likväl mycket
liberal, och ofta antogos gossar på en tolv eller fjorton år. Den enda
kvalifikation, som faktiskt behövdes, var en rekommendation av
någon ledamot, och den tyckes Bellman hava fått av presidenten
Rosenadler. Meningen var utan tvivel, att ämnessvennerna, som
voro närvarande vid akademiens sammankomster, därigenom skulle
så animeras för vetenskapliga »rön», att de i framtiden kunde bliva
medlemmar. Med Bellman gick detta icke, och någon stor
naturvetenskapsman blev han aldrig. Den högtidliga receptionen slog
likväl mycket an på sjuttonåringen. Jag blev — skriver han —
»efter den tidens sed mottagen på riddarhuset i akademiens rum
samt införd av tvenne ledamöter; bergsrådet Adlerheim var den
ene; den andre har jag förglömt» — det var den enda akademiska
utmärkelse, som Bellman i sitt liv fick mottaga, om man
undantager, att han kort före sin död blev medlem av Musikaliska
akademien och fick det s. k. Lundbladska priset av Svenska akademien.

Bellman i riksbanken.

I slutet av året fick Bellmans far en annan plan: att göra sin
son till finansman. I december 1757 inlämnade nämligen Carl
Michael Bellman en ansökan till fullmäktige i riksbanken att bliva
i bankens tjänst antagen, och därvid åberopade han sin kunskap
»i humanioribus och språken jämte god övning uti skrivande och
räknande samt bokhålleriet»; det senare hade han lärt för
sekreteraren Djurman. Ansökningen bifölls och Bellman antogs på prov,
möjligen därför, att hans morfar, kyrkoherden Hermonius, i
livstiden varit fullmäktig. Provtiden varade till den 27 juni 1759, då
fullmäktige »i anseende till det goda vittnesbörd om flit och
skicklighet, som Carl Michael Bellman under dess provtid i banken sig
förvärvat», utnämnde honom till extraordinario i verket. Därmed
avslutades en period i Bellmans liv och en ny började. Vid ett
troligen tillfälligt besök i Uppsala hade han visserligen den 3
november 1758 skrivit in sig i Stockholms nation, men terminen var då
nära slut, under den nästa var han ej närvarande, och några
studier vid universitetet har han troligen icke drivit. Någon examen
fordrades ju icke för inträde i verken, och det var alls icke
ovanligt, att ynglingar skrevo in sig vid universitetet utan att där stanna;
det kunde ju alltid gälla såsom en merit. Och i en tjänsteansökan
åberopade Bellman verkligen denna akademiska merit.

[1] Listorna över ämnessvennerna äro mycket ofullständiga, och saknas (med ett
undantag) alldeles för tiden 1757—1766. Men Bellmans egen uppgift är tvivelsutan
alldeles riktig.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0682.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 582 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|