Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han slog igenom, voro nämligen ej skrivna för att läsas. De voro
visor, som sjöngos och i vilka ord och ton ingått en oupplöslig
förening. För övrigt — icke blott sjungas, utan ock ageras, ty
den Bellmanska visan är kanske lika mycket dramatisk, som den
är lyrisk. I denna konst att agera lär Bellman hava varit lika
överlägsen, som han var såsom skald, och man kan därför förstå hans
popularitet. I hans visor återfann 1760-talets Stockholm sig själv.
Så har han skildrat det släkte, som han själv och hans auditorium
tillhörde, »sekreteraren»:
Var skall jag födan taga
Jag fattig sekreter?
Jag har ju ock en maga
Som andra mänskor fler.
Jag hungrar och jag fryser,
Jag ruskar min peruk.
Fast röda kappan lyser,
Så värker dock min buk
Min taskbok ligger stilla —
Jag tror hon ej är till!
Min mässingsvärja lilla
Står pantsatt för en sill.
Briljanten på mitt finger
Är redan hin i våld.
Till Norge snart jag springer,
Så är jag i behåll.
»God dag», sade Sidenström, »god dag, herr sekter!
Jag kommer så dristigt — förlåt mig, jag ber!
Här löper och springer båd Blomberg och jag
Från morgon till kvällen varendaste dag.
Hur är det, hur blir det? Vi rå nu ej mer:
På stunden till gillstun, min gode sekter!
Vi ha nu från slottskanslit reslution
På herrn och hans möbler förutan pardon.»
Ack, Sidenström lilla, ack, vad är det åt?
Ack, håll till godo, herr Blomberg, en plåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
