Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bibelparodierna.
De gudar, som Sidenströms och Blombergs offer dyrkade, voro
icke statskyrkans. Det var i stället den hedniska Olympen,
framför allt Bacchus och Venus, icke de helleniska, utan det germanska
gudapar, som redan Lucidor infört i vår diktning. Och vid sidan
av denna Olymp skapas nu också en gammaltestamentlig, i första
rummet gubben och gumman Noak. Uppslaget till dessa
bibelparodier — eller rättare: detta skämt med det gamla testamentets
gestalter — har Bellman nog fått från de franska libertinernas
chansoner, särskilt från Vadés visor; såsom vi minnas förekommer
anslaget här i Sverige redan hos Werwing. Men först hos Bellman
sväller detta skämt ut nästan till en episk-lyrisk cykel. Han skriver
visor om Adam och Eva, Kain och Abel, Noak, Moses, Ahasverus
och Ester, Judit, Josef och Potifars fru, David och Saul, Joakim och
Susanna, och märkvärdigt nog blevo dessa så föga pietistiska sånger
verkliga folkvisor, som såldes såsom skillingtryck. Redan 1766
säges en visa gå på melodien Gubben Noak, och antagligen höra
också de andra till tiden före 1766. I själva verket är denna
folkliga popularitet förklarlig, och Bellmans egentliga inspirationskälla
var nog ej libertinernas gyckel med bibeln, utan de trohjärtade
tapetbilder av Hoffbro och dylika konstnärer, vilka prydde väggarna
i krogrummen och hos medelklassen. I sin naivitet erinra dessa
bilder om de dalmålningar, som ligga bakom Karlfeldts bibliska
dikter, och något gyckel med Bibeln avsåg Bellman nog icke, lika
litet som Karlfeldt. Patriarkerna skildrade han något så när, som
Hoffbro hade gjort, med en realism, som gick längre än i Kolmodins
Biblisk qwinnospegel. Men på sätt och vis var denna realism också
folkets, ty i någon mån hade gemene man nog redan förut så
uppfattat de bibliska sagogestalterna. Det äldsta av dessa bibelskämt
är, såsom jag gissar, Gubben Noak. Ett bland de förnämsta
»spisställena» i Stockholm hölls av »gumman Noak», och hos henne
åt t. o. m. den nosgranne Fredenheim. Jag spisar — skrev han
till sin far — »hos gumman Noak på hennes större rum en gång
om dagen efter slutat ackord om 900 daler om året utom kaffe
och aftonvarder, för vilka då och då särskilt betalas», och i ett
följande brev berättar han: »I middags trakterade gumman Noak
alla sina spisgäster ganska ståtligen, en solennité, som hon vart år
iakttager». Man tänker här onekligen på Bellmans:
Gumman Noak
Var en hedersfru,
Hon gav man sin dricka,
Fick jag sådan flicka,
Gifte jag mig, gifte jag mig
Just på stunden nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0694.html
