Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt efter som förtjänta ämnen framkomma, och i kväll höll han
en parentation över en död riddare, allt på vers satt efter
operastycken.» Icke så få av dessa riddare tillhörde Bellmans
barndomsminnen, och han hade sett dem ragla förbi planken i Maria. Daniel
Meisner, en bland dem, som tidigast upphöjdes till riddare av
Bacchi orden, var född i början av 1720-talet och tillhörde en gammal,
ansedd bryggarsläkt, som hade sitt bryggeri vid Götgatan. Han
hade emellertid ej kunnat sköta det, fått lämna det från sig och
flyttat till Maria, där han alltmer förfallit. 1780 — samma år han
dog — fick han i mantalslängden följande betyg: »F. d. bryggaren
Daniel Meisner, alldeles avsigkommen, ser helt och hållet andra i
händerna efter sitt uppehälle, mest naken». I ordenskapitlen tar
denne stackare en mycket verksam del, blir icke blott riddare, utan
även kommendör och adlad till Ölheim (vapen: en blå näsa i rött
fält). Redan 1777 — tre år innan den verklige Meisner avled —
hölls i ordenskapitlet en väldig parentation över honom.
»Brännvinsbrännaren och kommendören» Erik Lundholm var likaledes Mariabo.
1759 hade han gjort konkurs, sedan hade han liksom Meisner
kommit på förfall och dog, utfattig och försupen, tio år senare:
»Han söp tre kvart på sex och klockan sex han dog» — heter det
i parentationen över honom. Peter Planberg, som 1765 blivit kämnär,
bodde också på söder. Då han 1775 sökte en högre befattning,
heter det mycket vackert om honom i protokollet: »Planberg är
en snäll och skicklig man, när han är uti sitt goda lynne, men allt
som oftast påkommer honom någon slags sjukdom, vartill han själv
till någon del torde vara orsaken, som alldeles sätter honom ur
stånd att förrätta sina sysslor, vilket under stundom i flera veckor
påstår». Arten av denna egendomliga sjukdom framgår av en tre
år senare ingiven polisrapport, att »kämnären Pehr Planberg
förleden lördag varit på allmän gata av starka drycker alldeles
överlastad». Sedan han fått avsked, dog han utfattig 1791. Av samma
innehåll äro de biografier, som finnas över det bacchanaliska
ordenskapitlets övriga riddare och kommendörer — ett i verkligheten
mycket dystert kapitel i frihetstidens kulturhistoria.
Märkvärdigt nog fann samtiden dessa gestalter komiska — en
naivitet, som vi lyckligtvis vuxit ifrån. Barn tycka fortfarande, att
en berusad stackare, som kryssar fram på gatan, är en övermåttan
rolig företeelse, under det att de äldre här endast känna medlidande
och vämjelse. 1760-talet stod ännu på barnets ståndpunkt och
skrattade såväl åt de verkliga Meisner och Lundholm som åt de
diktade. Här skiljer sig vår uppfattning från frihetstidens. Den
gör det ock i andra avseenden. Då vi i det hela finna dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
