Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles på förfall och hade dragit även sin mor med i eländet, ty hon, som
varit ganska förmögen, intogs nu på fattighuset, där hon dog 1764. Två år
förut hade sonen nödgats taga värvning vid livregementet till häst, varvid
han enrollerades under företrädarens namn: Yttergren. På denna plats
stannade han i tio år och avled 1772 av lungsot.
Mowitz.
Även Fredrik Mowitz hade varit krigare, men tillhörde en socialt lägre stående
klass. Han var född 1721 och fadern var krögare. Sonen började som
perukmakare, och ehuru han antagligen fortsatte med sitt fredliga yrke — ännu
1763 kallades han perukmakare — tog han 1741 värvning vid artilleriet, där
han 1752 avancerade till lärsappör och 1755 till undersappör. Då han
emellertid i yrket skadat bägge händerna, erhöll han 1763 avsked ur krigstjänsten.
Han var då för andra gången gift, och hustrun hade krog vid Drottninggatan.
Antagligen var det hon, som fick försörja honom, ty själv förtjänade han nog
ej mycket. Hans egentliga sysselsättning, sedan han slutat vid artilleriet,
tyckes hava varit att spela på krogbaler. En dylik omtalas i slottsrättens
protokoll 1766. Hos traktören Sahlberg på Djurgården hade ett slagsmål
uppstått, och därvid hade avskedade konstapeln Mowitz fått en basfiol
sönderslagen. De under aftonen intjänade pengarna, vilka hopsamlats på en tallrik,
18 daler kpt., hade också gått förlorade för honom. Själv tyckes Mowitz
hava varit en fredlig natur, i kämnärsrättens och polisens handlingar figurerar
han icke, och i slottsrättens protokoll uppgives, »att Mowitz besökt krogar
och vid uppstående slagsmål tagit till flykten». Sina dagar slutade han 1779,
men dog icke i lungsot, utan av stenpassion. Han var då utfattig; bland
hans kvarlåtenskap upptages hans av Bellman förevigade basfiol, som dock
ej värderades högre än till 12 skilling.
Epistlarnas ålder.
Innan vi gå in på Bellmans sätt att omdana detta stoff ur
verkligheten, återstår den viktiga frågan om epistlarnas ålder. Som
bekant utgåvos de först 1790, ehuru de flesta tydligen skrivits redan
under frihetstiden. Den förste, som sökt att bestämma deras
kronologi, är Richard Steffen, och i huvudsak torde hans undersökning
fortfarande kunna anses avgörande. Omkring 1770 tänkte Bellman
tydligen utgiva en samling dikter, och 1772 ingav han till konungen
en anhållan om privilegium på en dylik publikation: »Uppå fleras
anhållan att genom trycket utgiva de tid efter annan av mig
författade poesier, vågar hos Eders Kungl. Maj:t jag i djupaste
underdånighet bönfalla om Eders Kungl. Maj:ts nådigste privilegium härå
under namn av Bellmans poetiska arbeten.» Någon resolution
härpå kom emellertid icke, och Bellman fick icke något privilegium[1].
[1] 1772 utkom en samling Bacchanaliska qwäden, som av några förmodats vara
den i privilegieansökningen avsedda publikationen. Docenten Belfrage ser här däremot
ett tjuvtryck, och för min del måste jag ansluta mig till hans mening. Samlingen,
som kom ut i fyra häften, innehåller blott tretton dikter, de flesta ganska obetydliga,
och ingen enda epistel. Huruvida alla äro av Bellman, är ovisst, om det än kanske
är sannolikt. Att Bellman, som vid denna tid hade två delar av sin epistelsamling
färdiga, skulle hava velat debutera med en dylik svag publikation, är föga troligt.
Något författarnamn står ej på häftena, ehuru den samling, på vilken privilegium
begärdes, skulle heta Bellmans poetiska arbeten. Såsom skäl för att Bellman själv och
ej en tjuvaktig boktryckare utgivit Bacchanaliska qwäden, har anförts, att häftena 1
och 4 trycktes i Uppsala, 2 och 3 i Stockholm. Men det visar ingenting, ty vid
denna tid fanns det gott om s. k. »privata» förläggare — ofta gymnasister och studenter
— och en sådan kan mycket väl på spekulation hava givit ut samlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0707.html
