Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 606 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»rumlade» Bellman nog ganska duktigt och var icke blott såsom
en subtil åskådare med om krogbalerna. Men alkoholist var han
säkerligen icke, ty ingen dylik kan arbeta som han.
Manufakturkontoret och tulldirektionen gåvo honom visserligen ej mycket att
göra, men såsom skald utvecklade han under dessa år en oerhört
flitig verksamhet, och
såsom Bellmansforskningen
visat, slarvade han ej med
dessa diktalster, utan
utarbetade dem med den
yttersta omsorg. I bakrus
äro de ej skrivna, men väl
av en skald, som är fylld
av en översvallande
livstörst och njutningslystnad.
I de glada lag, i vilka han
var själen, är han väl
framför allt den bacchiska
njutningens sångare, ännu mera
i de dikter, som han lagt
i sina diktgestalters mun.

Mollberg. Ur E. Chiewitz, Galleri till Fredmans epistlar och sånger. 1826.

Men Steffen synes mig hava
fullkomligt rätt däri, att
då Bellman talar å egna
vägnar, »är han i nästan
lika hög grad en kulinarisk
sångare. Matoset
framkallar hos honom knappast
mindre än vinångorna en
stark dityrambisk
stämning, och listan på maträtter i hans dikter är ansenlig». Mer än för både
vinet och maten hade han dock sinne för den store Eros, och denna
art av sensualism är den kanske mest utpräglade hos honom. Han
gör ingen hemlighet av detta. Är det så underligt — skriver han
i sin självbiografi »att hela min varelse, var minsta tanke, var
andedräkt upplivar min olycksaliga varelse att hålla av fruntimmer?
Guds hämnd vare över mig, om jag ej blir förtjust av en gammal
utsliten stubb med alla sina trasor på sopbacken vid Packartorget.
Jag ser en kärleksgudinna i varje loppa och en Astrild i var
utkastad nedandel. En uttrampad nedkippad sko... min Gud
ett fruntimmers såla, varpå hon vandrat i Gröna gången, ger mina
ögon mera liv och vällust än den lager, varmed man mig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>