Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anakreon! var är ditt lov?
En annan stulit har din lyra,
Som rik i fylleri och yra
Förtjusa lärt Priapi hov,
Som lik i otukt med Chrysipper
Och lika rik på vittra föl
Ur svenska krogars Aganipper
Sin ådra fyllt med dubbelöl.
Hans muser sig på spinnhus nära,
Hans gracer ligga under kur,
Och uti Platskans jungfrubur
Han kärleksgudens språk fått lära.
Om förhållandet mellan Kellgren och Bellman, liksom mellan
Bellman och Gustav III, får jag i den följande delen tillfälle att
tala och vill här blott nämna, att anfallet djupt synes hava sårat
Bellman. Fredmanssångaren tystnade för en tid, från den ställning,
som han förut haft inom diktningen, kan han efter Kellgrens
framträdande betraktas såsom avsatt, och under återstoden av den
gustavianska tiden stod Bellman så gott som utanför den egentliga
litteraturen. Han tillhörde intet av de vittra samfunden, och med
de tongivande författarna hade han en mycket obetydlig beröring.
Till hans tystnad — jag tänker här närmast på epistelskalden —
torde ock andra orsaker hava bidragit. 1776 hade han till sist
fått ett, om ock klent tillmätt levebröd. För vackra damer hade
han alltid svärmat, för Ingrid Margareta Lissander, för
Anne-Charlotte Stapelmohr (sedan fru Schröderheim), för Vilhelmina Norman
— för vilken senare han skrev Opp Amaryllis, den kanske vackraste
och mest originella »alba», som finnes — men den stackars
kanslisten med sina 350 daler i lön var just ingen förledande
giftermålskandidat, och han fick därför sucka förgäves. 1776 hade dock
hans ekonomi förbättrats, och året därpå — han var då nära
trettioåtta år — friade han till en ung, tjugoårig mademoiselle Lovisa
Fredrika Grönlund, som synes hava varit hushållerska hos
Schröderheim och som var dotter till en våg- och stämpelmästare i
Stockholm. Han fick ja och i december vigdes paret. Bellman tyckes
verkligen hava gjort åtminstone ett försök att från sällskapslivet
övergå till familjelivet, och i Dagbladet: Välsignade tryckfriheten
klagades 1781 över »vår Anakreons tystnad». Hymen — heter det
där — »den lille skalken, har kvävt hans muntra poesi», och
författaren ber honom att ej glömma bort vännerna: »var alla nätter
hos en maka, men dagen var hos dem ibland». Någon anakoret
blev Bellman visserligen icke, och hans umgängeskrets var
fortfarande, att döma av hans dikter, ganska vidsträckt. Särskilt tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0723.html
