Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hör Fredman, hur Karon tutar i sin lur att kalla honom hädan till
den sista färden. Kläderna äro i trasor, strumphälarna borta, till
skjorta har han Bäckmanskans gamla särk, och så tömmer han sin
sista sup: »Nu står jag mitt i båten», rodret gnisslar, stjärnorna
slockna och han glider in i den svarta skuggan, där ingen himmel
synes...
Ulla Winblad dör icke som Fredman, utan såsom kärlekens
gudinna lever hon, utan att åldras, kvar i lycka och sommar. Den
sista episteln har ägnats åt henne — idyllen Vila vid denna källa.
Hon och någon ung Damon, som endast bär Fredmans namn, äta
frukost »i det gröna» — man gissar på trakten av Fiskartorpet —
rödvinet, pimpinellan och den nyskjutna beckasinen framtagas ur
matkorgen, Djurgårdsnaturen avslöjar sig framför dem i hela sin
leende, lyckofyllda skönhet, och
Äntlig i detta gröna
Stod Ulla sista gången brud.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
