Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAV III
Gustav III och memoarlitteraturen.
Ingen svensk monark har blivit mera olika bedömd än
Gustav III. Det lider icke något tvivel, att han den första
tiden efter den revolution, som störtade frihetstidens
partivälde, var rent avgudad av folkets stora massa, och även de
hederliga bland de gamla partimännen måste medgiva, att
han räddat landet från anarki. Men efter en tjugoårig regering var
han, lika obestridligt, den mest hatade mannen i landet.
Visserligen hade han ännu några få vänner — Armfelt, Wallquist och
några andra — och hans popularitet hos borgerskapet, särskilt
Stockholms, var fortfarande stor, men hela adeln stod nästan
mangrant emot honom, och det var detta vilda hat, som ledde
till kungamordet. Det är också detta, som ligger bakom tidens
memoarlitteratur. De flesta av dessa memoarer nedskrevos kort
efter konungens död, medan hatet ännu var friskt, och äro därför
färgade av denna måttlösa förbittring — särskilt Hamiltons, men
även Fersens, och t. o. m. den rättänkande Adlerbeth har icke
kunnat frigöra sig från sina ståndsbröders uppfattning. Såsom
historiskt material ha de därför sin betydelse icke för bedömandet av
Gustav III:s karaktär utan blott såsom ett uttryck för opinionen,
särskilt inom adelsklassen. Ett mera tillförlitligt material har man
däremot i de samtida breven och dagböckerna — Hedvig Elisabeth
Charlottas, Oxenstiernas, Ehrensvärds, Ulrik Scheffers m. fl. Slutligen
finnes ock en tredje uppfattning av Gustav III. Hos folkets djupa
lager fortlevde nog alltjämt minnet av den en gång så folkkäre
monarken, man mindes de lysande festerna, hans kamp mot den
övermäktiga arvfienden i Ryssland och icke minst hans dramatiskt
så gripande slut. På hans regering, över vilken det dock låg sol
och glans, följde den tarvliga förmyndarstyrelsen och till sist
förödmjukelserna och gråvädersstämningen under Gustav IV Adolf.
Det var under denna tid Tegnérs generation växte upp, den tog
sina intryck från folkopinionen och utformade dessa vidare. Gustav
III:s person och hans tid kommo därför att framstå i ett poetiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0031.html
