Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scheffer, var redan en upplysningsfilosof, och det var han, som lärde
prinsen denna djupa beundran för Voltaire och encyklopedisterna.
Då Gustav som kronprins reste till Frankrike, var det hans avsikt
att på hemfärden avlägga ett besök hos patriarken på Ferney,
ehuru Adolf Fredriks död gjorde planen om intet. Då han sedan
utfärdade sin förordning om tryckfriheten, lät han översätta den på
franska jämte det tal, han i rådskammaren hållit, och skickade dem
till Voltaire. Det är framför allt Eder — skrev han — som
människoanden har att tacka för, att den kunnat riva ned de skrankor,
som okunnighet och fanatism upprest. Edra skrifter hava upplyst
furstarna om deras verkliga intressen; det är således ej mer än rätt,
att Ni mottager den första hyllning, som förnuftet ger
mänskligheten. T. o. m. om den »svenska klädedräkten» ansåg han sig böra
inhämta Voltaires yttrande och var mycket stolt över att hava vunnit
filosofens bifall.
Grevinnan d’Egmont.
Men ännu viktigare än de impulser, som Gustav III mottog från
den frans]ta upplysningsrörelsen, voro några andra intryck, som
mera harmonierade med den estetiska läggningen hos honom. Då
han såsom kronprins kom till Paris, var de Belloy författaren på
modet. Hans dramer, Le siège de Calais, Gaston et Bayard, äro
starkt patriotiska och fyllda av ett romantiskt svärmeri för
riddartiden och för medeltidens konungadöme. För Gustav III såsom
författare fingo de, såsom vi skola se, stor betydelse. Men ännu
starkare verkade de Belloys idéer genom en annan kanal. En bland
dem, som starkast gripits av de Belloys romantik, var den svärmiska,
fint bildade grevinnan d’Egmont, som var den av de franska damerna,
som på kronprinsen gjorde det djupaste intrycket. Det var i hennes
loge, som han mottog underrättelsen, att hans fader avlidit och att
han nu var konung. Sire — yttrade hon då till honom — »nöj
eder med att vara enväldig genom er älskvärdhet och fordra aldrig
detta envälde såsom en rättighet». Då han sedan kommit hem,
mottog han från henne en följd av förtjusande brev, i vilka hon
framlade sin romantiska, rojalistiska och liberala livssyn. Ty hon
tillhörde fronden mot Ludvig XV. I ett av dessa brev skriver hon:
»Eders Majestät förebrår mig, att jag ej älskar min konung! Ack, det är icke
mitt fel, och det är just smärtan att icke kunna erfara dessa upphöjda känslor,
som förmår mig att med sådan värme hävda den mening, för vilken Ni
förebrår mig. Denna rörelse är så uppriktig, att jag härom dagen, då man i
Versailles spelade Bayard, skulle med mitt blod hava köpt en tår från konungen.
Men Ni skulle hava sett hans likgiltiga min, huru kronprinsen blott hade
tråkigt och prinsessorna endast skrattade vid detta drama, som så berör vårt
folks känslor för våra konungar, och Ni skulle hava delat min förtvivlan över
att se en stolt nation så vansläktad, att se så väckande, så heroiska dygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0048.html
