Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var förbjuden, och det officiella tilltalsordet var blott: Min herre.
Ämbetsmännen voro desamma som i Franska akademien: direktör,
kansler (vice ordförande) och ständig sekreterare, vid varje
sammanträde utdelades aderton jetoner till fördelning mellan de
närvarande, och Gustav III:s avsikt var ock, att akademiens ledamöter
skulle såsom i Frankrike åtnjuta pensioner. Men konungens alltid
svaga ekonomi hindrade honom att fullfölja sin avsikt så, som han
önskat.
Svenska akademiens stat.
Den stat, som han utfärdade den 20 mars 1786, slutade på en summa av
2,500 rdr sp. d. v. s. 10,000 kr.[1] Större delen eller 1,500 rdr sp. voro avsedda
till pensioner. Dessa voro emellertid ej blott för Svenska akademiens utan
ock för Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademiens ledamöter, och Kungl.
Maj:t förbehöll sig att själv utnämna pensionärer. Två pensioner à 150 rdr
vardera skulle vara för de mest förtjänte och sex à 100 rdr var för de
därnäst »namnkunnige». På det att även utländske lärde »må erfara vedermälen
av Kungl. Maj:ts kärlek för lärdom och aktning för dem, som den idka», så
anslogos i staten fyra pensioner à 150 rdr var åt utländske lärde, »som dels
äro ledamöter, dels föra brevväxling med Vitterhetsakademien» — att dessa
pensioner upptagits i Svenska akademiens och icke i Vitterhetsakademiens
stat, förefaller onekligen egendomligt. Men då Kungl. Maj:t aldrig utdelat
dem, hava de faktiskt kommit Svenska akademien till godo, och detta
bestämdes genom ett formligt beslut av Gustav IV Adolf. De förut
omtalade pensionerna till akademiens egna medlemmar upphörde relativt snart.
Ty de behövdes för andra ändamål. De inkomster, som voro anslagna till
akademien, voro 262 rdr sp. av ett laxfiske och 1,228 rdr sp. av ensaksböterna
eller tillhopa 1,500 rdr sp., varjämte akademien fick löfte om att vid första
ledighet erhålla 1,000 rdr sp., då generalpostdirektörens privilegium på
Posttidningen upphörde (vilket inträffade 1791). Denna inkomst blev emellertid
akademiens förnämsta, ty genom myntrealisationen 1803 minskades det
ovannämnda anslaget av 1,500 rdr specie (6,000 kr.) till 1,500 rdr banko (= 2,250 kr.),
vilket fortfarande är det enda direkta statsanslag, som akademien åtnjuter.
Ej heller Posttidningen var till en början någon lysande affär; ända till 1832
fick akademien blott 2,500 rdr banko i arrende; sedan blev det ännu sämre,
och 1834 anhöll akademien om att bliva befriad från den snarast
förlustbringande skyldigheten att utgiva regeringens officiella organ. Detta bifölls
emellertid icke av Kungl. Maj:t, och sedan togo inkomsterna så småningom
upp sig, så att de under åren 1848—1880 utgjorde 7,500 kr. om året,
1880—1886 10,000 kr. Med tidningsväsendets utveckling på 1880-talet skedde
emellertid en förut icke anad ökning av Posttidningens avkastning, och då nytt
kontrakt 1886 uppgjordes med arrendatorn, skedde det på betydligt
fördelaktigare villkor för akademien. Men samtidigt beslöt denna att anslå
inkomsten av Posttidningen åt den stora ordbok, som akademien då förberedde.
Grupper av ledamöter.
Staten av 1786 var således, som man härav finner, ej lysande.
Akademien ålades att utgiva Handlingar, en ordbok, en grammatika
[1] Genom en felräkning äro utgifterna beräknade till 2,500, men inkomsterna blott
till 2,490.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0076.html
