Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BOKMARKNADEN
Förläggare och bokhandlare.
Under frihetstiden hade landet fått ett för de dåtida
litterära förhållandena tillräckligt antal tryckerier. Ur
typografisk synpunkt voro de visserligen ej förstklassiga,
men de fyllde behovet, och det var det viktigaste.
Bokhandeln hade under frihetstidens sista år kraftigt
utvecklats. I huvudstaden funnos nu en mängd boklådor, och
det klagades t. o. m. över, att de voro så många, att yrket ej
lönade sig. De förnämsta voro Holmbergs, Gjörwells, Runemarks
och Utters. I regeln sålde dock en bokhandlare fortfarande blott
de böcker, till vilka han själv var förläggare, och Salvius’ försök
att få en »universalbokhandel» till stånd hade strandat på
förläggarnas motvilja mot att lämna någon bokhandelsrabatt; en dylik
blev först mot periodens slut mera vanlig, huvudsakligen tack vare
Gjörwell och dennes dåliga affärer. Dess värde förminskades likväl
väsentligen därav, att samma rabatt beviljades även den private
köparen. Däremot var det ganska vanligt, att bokhandlarna, som
nästan alltid tillika voro förläggare, sins emellan bytte förlagsartiklar,
och på så sätt kunde en boklåda vara relativt väl försedd. På
landsorten sålde man fortfarande böcker genom privata kommissionärer,
konsistorienotarier, bokbindare o. s. v. Holmberg, som var den mest
drivne affärsmannen, hade dylika kommissionärer på över tjugo platser
i landsorten. Några småstäder, såsom Göteborg, Uppsala, Lund,
Norrköping m. fl., hade dock verkliga boklådor, men handeln i dem
tycktes hava varit obetydlig, och de flesta bokuppköpen skedde nog
på marknaderna, vid vilka Stockholmsförläggarnas kommissionär
infann sig. I Stockholm var naturligtvis det litterära intresset
livligare, och vissa boklådor, såsom Gjörwells vid Riddarhustorget,
kunde nästan kallas ett slags litterära kaféer — utan sprit och
kaffe — där författare och bokälskare råkades och pratade med
varandra.
Efter Salvius’ död (1773) voro Gjörwell och Holmberg de
förnämsta förläggarna. Gjörwell höll sig fortfarande till den mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0111.html
