- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
91

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och upplysningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omfattande, och i regeln var allmogen naivt konservativ och höll
på gamla bruk; Gustav III:s förordning 1772 om indragning av
»tredje- och fjärdedagarna» samt vissa andra överflödiga helgdagar
väckte därför mycken ond blod bland allmogen. Majoriteten av
lantprästerna var förmodligen ock obesmittad av den nya tidens
anda; de flesta voro obildade jordbrukare, som odlade sin åker,
skötte sin församling och intresserade sig varken för de nya idéerna
eller för de gamla dogmerna, på vilka de, så vitt de kände dem,
naturligtvis pliktskyldigast höllo. Av ståndets mera bildade
medlemmar voro knappast heller de flesta besmittade av upplysningen.
Visserligen synes den forna ortodoxismen icke hava haft någon
mera betydande representant bland det gustavianska prästerskapet,
men i stället finna vi, huru pietismen, i någon mån även
swedenborgianismen samt framför allt herrnhutismen nu funnit talrika, om
ock moderata anhängare bland prästerna, och detta är av icke ringa
vikt, ty det var från detta släkte, som den religiösa rörelse inom
kyrkan utgick, som sedermera framträdde med det nya århundradets
början. Detta släkte, som genom impulser från sekterna fått en
varmare religiositet, gjorde likväl ännu föga väsen av sig, och tonen
angavs i stället av neologiens målsmän.

Biskopsutnämningarna.



Kyrkan befann sig onekligen i en kris, och därtill bidrog i hög
grad den cynism — uttrycket är icke för starkt — med vilken
regeringen behandlade religiösa angelägenheter. Vid utnämnandet
av biskopar tog Gustav III uteslutande hänsyn till politiken. Det
kan vara nog att i denna sak läsa Gustav III:s och Schröderheims
brevväxling. Wallenstråle, som 1789 blev biskop i Kalmar,
rekommenderas hos konungen i följande ordalag. Han är — skriver
Schröderheim — »glad, vällustig, alltid behövande, äregirig, med
ett ord: en skicklig biskop i mitt sinne. Han är visserligen
dessutom välsinnad i sin politik och kanske mest ortodox där». Rörande
biskopsvalet i Linköping skrev konungen från Aachen, där han då
befann sig, och bad att få veta, »huru det står till med valet till
Linköpings stol, om alltid Troil[1] har hopp och vem som kunde
komma i hans ställe till Storkyrkan, ty det ena bör gå med det
andra. Jag skickar Eder därför ett brev till konsistorium i
Linköping att anställa valet, lämnande åt Eder att utsätta dagen, som
är i augusti månad. Hela saken kommer an på att ej hindra

[1] I sina memoarer berättar Troil, att konungen vid sin utresa och då han
passerade Linköping givit en antydan om, att han önskade Troil. Detta — skriver Troil —
»kom snart ut. Jag blev även kallad att hålla likpredikan över biskop Filenius och
hade därvid tillfälle att bliva känd utav större delen av prästerskapet. Valdagen inföll.
Jag fick första rummet på förslaget».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free