- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
115

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för saken. Oxenstierna och Plommenfelt skickades därför ut för att
driva de diplomatiska underhandlingarna, och med sin svada lyckades
Plommenfelt imponera både på Oxenstierna och på tyskarna.
Oxenstierna, som borde hava varit varnad av minnet av receptionen i
Uppsala, föll i fullkomlig förvåning över Plommenfelts övernaturliga
förmåga. Då de i ett åskväder åkte i en vagn, hade han trollat
fram eldslågor, som i olika fantastiska former följt vagnen. Han
hade vidare riktigt förutsagt, vad som skulle hända dagen därpå.
På tyskarna åter hade han imponerat genom sina överlägsna
frimurarkunskaper, och sedan han lovat dem, att de, så vida hertigen valdes,
skulle dels få del av den hemliga ordenshistorien, dels få veta
namnet på den okände stormästaren, blev hertigen verkligen vald.
Men upplösningen kom ganska snart. Det fanns helt enkelt inga
hemligheter att yppa, och stormästarens person var lika okänd i
Sverige som i Tyskland. Plommenfelt hade ljugit ihop hela historien,
tyskarna blevo rasande, och redan efter två år nödgades hertig
Karl nedlägga härmästarskapet, till vilket han invigts genom tvenne
ståtliga ceremonier, den ena i Börssalen, den andra i Frimurarhuset.

Plommenfelts politiska fantasterier.



Det egendomliga med denna historia är emellertid dess politiska
bakgrund, varigenom man får en nästan hemsk inblick i denna tids
naivitet och lättrogenhet. Plommenfelt hade nämligen för konungen
framkastat följande plan, som t. o. m. en så nykter iakttagare som
Schröderheim ej anser vara fullkomligt vanvettig. Till härmästarens
provins hörde också Kurland. Men Kurland hade förut tillhört den
tyska orden, och om nu vid kejsarinnan Katarinas frånfälle några
förvecklingar komme att uppstå, kunde Sverige framträda och i
egenskap av den tyske härmästarens arvinge göra anspråk på
landet. Det vittnar onekligen starkt om Plommenfelts talang som
bedragare, att han fick både hertigen och konungen att nappa på
denna grova krok.

Han hade ett ännu fetare bete. Han uppgav sig med säkerhet
veta, vem frimurarordens hemlige och okände stormästare var. Det
var nämligen pretendenten Charles Edward Stuart, vid denna tid
en tämligen avsigkommen och försupen gubbe, som levde i Florens,
där han förde en hopplös kamp mot sina talrika björnar.
Plommenfelt föreslog nu, att man skulle inleda underhandlingar med
honom i syfte att förmå honom att utse hertig Karl till sin efter-
trädare; ty enligt Plommenfelt hade stormästaren rätt att själv välja
successor, och med någon övertalning torde den barnlöse
pretendenten kunna förmås till ett dylikt steg. Märkvärdigt nog trodde
Gustav III på denna grova lögn och skickade kammarjunkar
Borgenstierna till Florens att negociera med pretendenten. Denne, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free