Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frimurarvetenskap utvecklats. Å den andra sidan hade också det
judiska frimureriet fördjupats genom Moses. Sina hemliga kunskaper
hade han dock icke förtrott åt hela folket, utan blott åt en skara
särskilt invigda. Denna tradition hade fortlevat inom esseernas och
nazareernas sekter, ända till dess att Johannes Döparen blev ordens
högste styresman. Den djupaste hemligheten var dock fördold även
för honom och avslöjades först av hans efterträdare — tydligen
Kristus — som tolkade innebörden av den triangel, som förekom
på mästarens s. k. arbetstavla. Detta mysterium — »mästarordet» —
tyckes hava varit ett hemligt namn på Gud, varom åtskilligt
förekommer i den rabbinska litteraturen. Efter Kristus fortlevde
traditionen hos »templets prästerskap» och övergick från detta till
tempelherrarna. Efter Jacques de Molays död räddade sig några
tempelherrar till ön Mull vid Skottland, och av dem ha frimureriets
hemligheter bevarats.
I våra dagar förefaller det obegripligt, att personer, som i övrigt
voro kloka, kunde sätta tro till dylika galenskaper, och särskilt
oförklarligt synes oss begäret att få veta de s. k. hemligheterna, som
i verkligheten voro av den mest ointressanta beskaffenhet, ty att
en triangel betecknat ett namn på Gud, förefaller oss vara en
skäligen värdelös kunskap. Men i den punkten var frimureriet uttryck
för ett fullkomligt primitivt föreställningssätt hos människosläktet.
Hos nästan alla primitiva folk återfinner man nämligen en
egendomlig tro på namnets magiska betydelse. Vet man det
verkliga namnet på en person eller en sak, så har man därmed ock
förvärvat sig makten över dem, och vid sidan av de vanliga namnen
finnas därför också hemliga, som äro de verkliga. Dessa döljas
omsorgsfullt, på det att icke namnets bärare skall komma i
beroende av sina fiender. Det är detta primitiva föreställningssätt, som
nu, mitt i upplysningstidevarvet, dyker upp i ordensmystikens form.
Ty bakom denna önskan att få veta vissa teckens betydelse och
vissa hemliga namn, s. k. mästarord, låg dunkelt den primitiva
människans trängtan att på denna magiska väg förskaffa sig en
övernaturlig makt över tillvaron. Ordensmystiken mynnade därför
ut i andebesvärjelser, alkemi och hela denna vidskepelse, som man
gärna blott vill förlägga till medeltiden eller till mänsklighetens
barndom. Plommenfelts ordensmystik beredde därför jordmånen
för en hel följd av charlataner och undergörare, som framför allt
kastade sig på dessa mera praktiska uppgifter.
Plommenfelts egen karriär blev hastigt och på ett obehagligt
sätt avbruten. Det Plomgrenska huset gjorde nämligen 1779 en
högst skandalös konkurs, och då Gustav III alls icke ville hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
