Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknade mycket kinesiskan samt började uppå Phtsi. Detta var
andarnas lösen, som han sedan berättade mig». Konversationen
mellan Björnram och andarna blev emellertid ej vidare givande, ty
de senare svarade blott med knäppningar, bultningar samt först
mot slutet med »flera ihåliga röster, likasom när man ropar i
en tom tunna». Reuterholm kände sig likväl oerhört imponerad.
Vid ett annat tillfälle kröpo han och Björnram genom ett trångt
hål in på kyrkogården. Vid öppningen satt »ett vitt kreatur,
som hastigt sprang undan» — man misstänker en uppskrämd
katt, ehuru denna för Reuterholms livliga fantasi antog
betydligt större proportioner: »Detta djurs gestalt kan jag ej rätt
beskriva, emedan det skyndade sig som en blixt. Men som jag
kunde tycka hade det storleken av en kalv, en klar vit färg, och
löpte, så att gnistorna syntes efter det. Vi följde det tätt på
spåren, ty det tycktes taga samma väg som vi, men utan att
vidare få se någon skymt därav, ehuru portarna överallt voro
stängda och ingen människa fanns på gatan. Och härmed ändades
denna nattens visioner.»
Till de troende hörde också konungen själv. I sina anteckningar
berättar Lars von Engeström om ett dylikt nattligt besök, som
Gustav III, Oxenstierna, Adlerbeth och några andra gjort i Kärnbo
gamla kyrkoruin. Då de vandrat upp för backen, funno de ruinerna
upplysta av ett starkt sken. Var och en hade då en olika syn.
Skalden Oxenstierna, som väl hade den livligaste inbillningen, sade
sig ha sett en tempelherre med armarna i kors. Den mera prosaiske
Adlerbeth såg däremot blott ett sken av mänsklig storlek, men
kunde ej närmare urskilja konturerna. Att emellertid allt detta
endast var ett ytterst vulgärt taskspeleri, framgår av en skildring,
som livmedicus Hedin ger av ett dylikt mystiskt kyrkobesök i
Lovö kyrka. Han hade fått veta, när det skulle ske, och hade
gömt sig i kyrkotornet, där han blev åskådare av hela
föreställningen.
»Kungl. sekreteraren Björnram och en hans medhjälpare voro de förste,
som kommo vägen framåt och som jag ansåg för de rätta aktörerna i denna
fars. Inkomna i kyrkan, stängde de genast dörrarna och framtogo varjehanda
saker, som jag ej så noga kunde urskilja. Jag såg likväl, att fina tagelsträngar
fastades i ljuskronorna och att därvid fästades masker, vilka åter voro
fastsydda vid något vitt tyg, som var utspänt på fina tunnband och upphissades
med tagelsträngarna och åter nedsläpptes. Sedan detta maskineri var färdigt,
ströddes rökpulver runt omkring på golfvet. Icke långt därefter inkom
konungen med fem herrar, ibland vilka jag igenkände hovstallmästaren Munck
och statssekreteraren Schröderheim. Kyrkan var ganska dunkelt upplyst,
och rökpulvret antändes. Åskådarna ställdes i en ganska besvärande positur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
