Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mystiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troende bildade en särskild orden: Rite de l’harmonie universelle.
Huvudsyftet för Mesmer var att frambringa hypnotiska kriser, som
han ansåg hälsobringande. Men hans efterföljare Puységur
utvecklade dessa magnetiska séancer i en riktning, som blev ännu mera
populär. Man hade nämligen funnit, att patienten under det
somnambula tillståndet talade och avgav svar på frågor, som man
framställt. Vad var då naturligare än att antaga, att det var en
ande, som talade genom den sovandes mun? Och här öppnade
sig oanade perspektiv. Björnrams andar hade nöjt sig med att
knacka, knäppa och föra oljud, och vinsten av dessa annonser hade
varit skäligen obetydlig. Här däremot kom man andevärlden
alldeles in på livet, kunde utspörja den om allt, om livet efter detta
och om kommande händelser. Det var också i denna form, som
den animala magnetismen började sitt segertåg genom världen. I
Sverige hade den en särskilt tacksam jordmån till en del tack vare
de förberedelser, som där funnos i swedenborgianismen. Innan vi
gå vidare, måste vi därför en stund stanna vid denna rörelse.
Swedenborgianismen.
Såsom vi minnas utövade Swedenborg själv icke någon egentlig
proselytverksamhet, men på 1760-talet hade han dock i Göteborg
fått ganska många anhängare. Ledaren för dessa var lektorn i
grekiska Gabriel Beyer, vilken redan före bekantskapen med
Swedenborg tyckes hava varit inne på åtskilliga apokalyptiska
funderingar och 1767—1768 utgav en postilla, som väsentligen vilar på den
swedenborgska teologien. Till Beyer anslöt sig mer eller mindre
starkt, efter vad det förefaller, hela det övriga domkapitlet, särskilt
den begåvade lektorn i latin Johan Rosén, som 1768 började
utgivandet av Prestetidningar, i vilka han vågade uppträda till försvar
för Swedenborgs åsikter. Samma år bildades i Göteborg det
filantropiska sällskapet, som var en väsentligen swedenborgiansk
sammanslutning. Bland lantprästerna väckte detta dock uppmärksamhet,
och redan vid prästmötet samma år började en försynt opposition
mot den befarade irrlärigheten inom stiftet. Denna opposition blev
emellertid hastigt starkare och hade närmast till följd, att de mera
räddhågade av domkapitlets ledamöter avföllo, den ene efter den
andre, så att till sist blott Beyer och Rosén återstodo. Mot dem
inleddes nu en process, som hade många faser och varade mycket
länge, ända till 1778, då målet helt enkelt avskrevs. Man hade då
kommit in i den religiösa toleransens tidsålder, och man drog sig
därför för allt, som kunde smaka av förföljelse. Någon större
betydelse fingo dessa göteborgska kätterier icke. Beyer och Rosén
hade nästan endast fäst sig vid de rationalistiska elementen i
Swedenborgs lära, däremot föga vid hans fantasier om andevärlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0158.html
