Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresserad för frihetstidens vardagsliv inom vissa kretsar och ger
oss en jämnstruken personlighets uppfattning av sin tid.
Axel von Fersen.
En man, som under nästan hela sitt liv befann sig i politikens
brännpunkt, var däremot Axel von Fersen. Sin första riksdag
bevistade han 1743, blev 1755 lantmarskalk och stod under hela den
följande tiden såsom hattpartiets obestridde ledare. Under Gustav III:s
alla riksdagar — utom den sista i Gävle, i vilken han ej deltog —
var han den mest betydande mannen, och de memoarer, som man
visste, att han på äldre dagar nedskrivit, kunde därför förmodas
äga ett högst betydande historiskt värde. De utgåvos i åtta band
1867—1872 av R. M. Klinckowström, men tyvärr mycket illa;
utgivaren gav icke ens någon upplysning om det språk, på vilket de
avfattats — först i sista bandet meddelar han, att det varit ömsom
franska, ömsom svenska. Några noter till texten förekomma nästan
icke, och om tiden, då anteckningarna nedskrivits, lämnas ingen
uppgift. På grund av de talrika minnesfelen är det emellertid
tydligt, att Fersen författat dem tämligen långt efter själva
händelserna. Men även om man frånser dessa faktiska felaktigheter, som
C. G. Malmström i en mördande kritik uppvisat, är Fersens skildring
av händelserna från Karl XII:s död till och med 1789 års riksdag
icke sådan, som man kunnat vänta av en person, vilken under mer
än en mansålder hade rykte om sig såsom Sveriges störste
statsman, klok och besinningsfull. I stället möter man i memoarerna
en småsinnad, högfärdig och hatfull författare utan vyer och utan
ridderlighet. Han bedömer allt ur sitt partis och sin egocentriska
personlighets synvinkel, och för Gustav III:s tid, då han till en stor
del var hänvisad till hovskvaller, är hans »historia» snarast en
skandalkrönika. Allt vad konungen gör häcklas, och Fersen
observerar icke, att hans klander stundom slår över i det orimliga. Ett
exempel kan vara nog. På vägen från Italien till Frankrike
landsteg Gustav III i Toulon, »kastade en blick på hamnen och
krigsflottan» och avreste sedan över Lyon till Paris, »utan att i södra
Frankrike hava sett varken Languedocs kanal eller hamnen i Brest(!)».
Fersen, som under många år varit i fransk tjänst, borde dock haft
reda på, var Brest ligger.
Hamilton.
Hans memoarer hava därför knappast det historiska värde, som
man före deras utgivande trodde, och de vittna mest om den
måttlösa förbittring, som adeln hyste mot Gustav III. Häri har han dock
en överman i Adolf Ludvig Hamilton, som författat Anecdoter
tjänande till upplysning i svenska historien i synnerhet under konung
Gustaf III:s regering samt en icke utgiven fortsättning för tiden 1792
till 1800. »Anekdoterna» nedskrevos 1795 och sjuda av förbittring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0186.html
