Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Fersen och Hamilton. »Oväldiga vittnen» — så börjar han sina
memoarer — »till stora händelser äro skyldiga eftervärlden en
uppriktig underrättelse om de omständigheter, dem äro bekanta. De
äro den skyldiga alltid åt sanningen och rättvisan, ofta jämväl åt sig
själva, om deras belägenhet framställer dem till omdömen,
misstankar eller klander... 1789 års riksdag bliver alltid märkvärdig i
svenska hävder. Författaren har för den skull funnit mödan värt
att uppsätta dessa anteckningar över samma riksdag, vilken han
själv som riksdagsman bevistat. De skola bliva opartiska, ty
författaren har intet annat intresse haft än fäderneslandets, och hans
ställning har tillåtit honom följa intet annat parti än övertygelsens.
Han kan misstaga sig i sina omdömen, men han kan varken vränga
eller dölja sanningen av uppsåt.» Adlerbeth förtjänar här tilltro.
Han vill skildra »sine ira et studio», hans minne kan hava svikit
honom i några detaljer, men i varje fall torde hans och Wallquists
redogörelser för det viktiga riksmötet vara de värdefullaste källorna,
vi hava för vår kännedom om detta. Sin skildring nedskrev han
antagligen omedelbart efter riksdagen och med ledning av dagligen
gjorda anteckningar under denna. Domen över Gustav III utfaller
här sträng och kan till en del förklaras av bådas så olika lynnen,
den ene — för att citera Ljunggrens träffande karakteristik —
»öppen, ärlig, utan förställning, den andre ända från barndomen
intvungen i konsten att dölja sina tankar; den ene allvarlig, flärdfri,
stadig, förnöjsam, försiktig och klok, den andre glad, lysande,
ärelysten, ombytlig och djärv; den ene politisk doktrinär, den andre
konjunkturpolitiker; den ene ett snille, den andre något stötande
på pedant».
Adlerbeths Anteckningar utgåvos första gången 1856—1857 efter en
i Brinkmanska arkivet på Trolle-Ljungby förvarad (men sedan
försvunnen) avskrift. Sedermera hava de av Elof Tegnér utgivits efter
originalet. I denna originalhandskrift finnes icke ett märkligt kapitel,
som däremot intagits i avskriften: Konung Gustav III:s karakteristik,
som utmärker sig för de ytterst skarpa omdömena om konungen.
Huvudsakligen på grund därav, att karakteristiken saknas i
originalhandskriften till Anteckningarna, vill Tegnér frånkänna Adlerbeth
författarskapet. Skälet synes mig ej fullt övertygande. Karakteristiken
är tydligen ett alldeles särskilt arbete, som av avskrivaren fogats
till Anteckningarna. Utan tvivel har den funnits bland Adlerbeths
papper, och om Adlerbeth skrivit den, har han nog skrivit den
senare än Anteckningarna. Nu vill det synas, som om Adlerbeths
förbittring mot Gustav III snarare stegrats, ju äldre Adlerbeth blev,
och jag kan därför ej anse det så otroligt som Tegnér förmenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
