Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vatten brusto skyarna.
Bergen smulto för Herren,
Själva Sinai för den Allsmäktige,
Israels skyddsgud.
Han fortsatte sedan med tolkningen av Gamla testamentets poetiska
böcker: Försök till öfversättningar af hebreiska skaldespråket (1786),
Israels förlossning utur Egypten (1790), Psaltaren (1791), Höga Visan
(1792), Samling af skaldestycken i Gamla testamentets historiska
böcker (1795), Job (1797).[1] Om det inflytande, som dessa
översättningar haft på den svenska diktkonsten, får jag i det följande
anledning att tala och vill nu blott stanna vid deras vetenskapliga och
religiösa betydelse. Tingstadius erkänner oförbehållsamt, att han fått
uppslaget till sina tolkningar från Lowth, »den förste, som såg poetiska
skönheter i Gamla testamentets bibliska skrifter. Han såg icke allt.
Men han såg tillräckligt för att av samtid och eftervärld bereda sig en
odödlig aktning. Han öppnade en väg, den de största filologer efter
honom skola akta för en ära att följa i upplysning, i vett och i smak.»
Tingstadius betraktar dessa bibliska skrifter såsom israelitisk
folkpoesi, talar om »skalden», som diktat dem, och jämför dem med
annan forntida folkpoesi. Man läser — skriver han — »med
beundran en Ossians dikter, men man blundar gemenligen för en
skönhet och en prakt i hebreernas urgamla sånger, som ganska
nära likna de förra i poesiens art, men i tankestyrka och djärva
penseldrag även ganska ofta överträffa dem». Det skulle hava varit
intressant, om en av 1600-talets teologer kunnat yttra sig om en
dylik jämförelse. För ortodoxismen var ju bibeln inspirerad, den
var »Guds skrivna ord, som genom den Helige Ande ingivet och
uppenbarat samt av profeterna, evangelisterna och apostlarna skrivet
är». Att då tala om »författare» till de enskilda böckerna, tala om
dessa såsom beroende av samtidens smak och åskådningssätt, att
jämföra dem med Ossian och Pindaros — allt detta skulle
tvivelsutan hava betraktats såsom en ytterst kättersk åsikt. Och med
rätta. Ty Tingstadius hade här likställt den heliga skrift med den
profana, litteraturen från forntiden, under det att den för ortodoxien
var därifrån artskild. Ett dylikt uppfattningssätt banar onekligen
vägen för den moderna bibelkritiken. Man behöver blott till
yttermera visso läsa ett utdrag ur hans företal till Höga visan: »Höga
visan bliver alltid för hebreiska språket och poesien en märklig
minnesskrift. Hon visar, huru skalderna på detta språk särdeles
älskat att måla sina tankar med lånta bilder, huru de isynnerhet
älskat djärva och eldiga penseldrag, huru de i flera särskilda delar
[1] 1813 följde de mindre profeterna och 1820 Jeremias klagosånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0214.html
